Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutbetraktelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSÄKRINGSANSTALTERNA.
085
kerhet, med ett ord inom alla möjliga områden
har denna gemensamhetsprincip fått insteg. Man
försäkrar lösegendom mot skada och förstöring genom
brand och andra olyckshändelser, butikfönster mot
sönderslagning, soldaten kan försäkra sitt lif, innan
han går i fält, liksom fabrikanten sin ångpanna mot
explosion. Och alla försäkringsbolag arbeta till de
försäkrades förmån, ty genom täflan tvingas de att
sätta sina premier så lågt som möjligt och på samma
gång så mycket som möjligt tillgodogöra de fördelar,
förvaltningen af premiemedlen bereder dem.
Försäkringsanstalterna äro således till sin princip
ingenting annat än bolag till skadans fördelning på
ett större antal, föreningar till ömsesidig hjelp
mot förlustbringande inflytelser. Från denna synpunkt
betraktade, sammanfalla de äfven till sin princip helt
och hållet med arbetarassociationerna. Att tillhöra
dem är en pligt for en hvar, som arbetar med sitt lif,
sin kraft och sin förmögenhet, ty de allena kunna
skänka dessa egodelar den trygghet, som bibehåller
det ömsesidiga förtroendet, krediten, hvilken åter
är den allmänna välfärdens grundpelare. Den enskilde
står i vår tid hjelplös; endast derigenom, att han
lär sig betrakta sig som del af ett helt, kan han
arbeta med framgång.
Om vi i associationsväsendet för arbetaren måste se
en helsosam motvigt mot kapitalets öfvermakt, ehuru
ej heller det i grunden är något annat än en samling
af så mycket kapital och kredit som möjligt och ett
arbete medelst och genom dem, ligger dock i sakens
natur, att vissa arbetsgrenar, i synnerhet sådana,
hvilkas tillverkning och afsättning bero af hastigt
vexlande tidsomständigheter, endast kunna ledas af ett
enda hufvud. Då inga associationer kunna inlåta sig
på spekulationsaffärer, måste äfven deras verksamhet
inskränka sig inom en viss gräns. Utanför denna gräns
ligger fabriksverksamhetens område, der tidens och
kapitalets tillgodogörande genom arbetsfördelningen
finner sin högsta utbildning. Men på hvad sätt
nu arbetaren skall anbringa sitt arbete inom det
ekonomiskt ordnade hela, hvilken ersättning han är
berättigad att fordra derför, dessa äro frågor af
så mycket större vigt, som just på den senaste tiden
de grundbegrepp, hvarifrån man vid deras besvarande
måste utgå, af en stor mängd arbetare synas blifvit
helt och hållet missuppfattade.
Priset. En saks pris är ej att förvexla med det
absoluta värde, hon i sig sjelf eger. Medan det
senare ej låter hänföra sig till andra saker, ej
kan jemföras dermed, kan det ej heller af någon
annan sak ersättas. Priset deremot är det relativa
värde, som uppkommer just genom jemförelse med
andra värdesaker och derigenom bestämmer en saks
förhållande till andra. Priset beror derför äfven,
liksom det i handel och vandel naturligtvis bestämmes
af tillgång och efterfrågan. Värdemätarna äro för oss
de ädla metallerna, guld och silfver eller, rättare
sagdt, ettdera af dem, ty i länder med guldfot blir
Silfret en vara och tvärt om i länder med silfverfot
guldet en artikel, hvars pris vexlar och beror af
det förhållande, hvari det för en tid hopat sig i
jemförelse med Silfret. Strängt taget, äro så väl
guld som silfver ofullkomliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
