Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutbetraktelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värde än det förra. Ofvergångarna äro dock mycket
talrika och olikheterna långt finare än i denna
första tvådelning.
Stenkrossare, malmkörare, kapplöpare, utropare arbeta
nästan uteslutande med sina mekaniska arbetskrafter,
matematikern, köpmannen, ingeniö-ren företrädesvis med
förståndet, sjuksköterskan, hvars fysiska verksamhet
visserligen äfven tages mycket i anspråk, verkar
i synnerhet genom den del, hennes hjerta tar i det
arbete, hon har att utföra, konstnären anstränger
sin fantasi, och läkaren gagnar sina medmenniskor
både med förstånd och hjerta.
Nu är väl sant, att synnerligt framstående egenskaper
och dermed fram-bragta verkningar ej låta mäta sig med
den måttstock, nationalekonomin lägger på arbete och
arbetsersättning, men alltid måste dock de arbeten,
hvarigenom menskligheten i sina särskilda medlemmar
bibehåller sig, låta hänföra sig till fullt bestämbara
prisförhållanden.
En fabriksaffär, som säljer sina varor utan kännedom
om deras tillverkningskostnad, har ingen ljus framtid
att motse, ty genom täflan skall han låta tränga in
sig på underprissäljningens lutande plan, hvarigenom
han tär på sina egna krafter och, sedan hans
tillverkning försämrats både till mängd och godhet,
slutligen blir ett bankruttens offer. Alldeles på
samma sätt förhåller det sig med hvarje enskilds och
de olika verksamhetsslagens arbete, med det allmänna
välståndets och kulturens fram- eller återgående,
och den hufvud-frågan gör sig då: huru gestalta sig
kostnaderna för den enskildes arbete på de olika
arbetsområdena?
Då arbetet är af mycket olika slag, måste man
naturligtvis vid besvarandet af denna fråga äfven
fästa afseende vid dess olika förutsättningar. Låter
än det rent mekaniska arbetet, t. ex. det, som en
arbetare utför, hvilken håller drifhjulet till en
maskin i gång, till sitt absoluta värde mycket lätt
bestämma sig, i det man jemför det med arbetet
af en ångmaskin, hvars kolförbrukning, ränte-,
reparations-, afskrifnings-, betjeningskostnader
m. m. kunna i siffror mycket noga angifvas, låter
redan för ett arbete, sådant som stenkrossarens,
hvilken skall slå sönder sten i stycken af en viss
form och storlek, en dylik värderiugsgrund ej längre
ensam använda sig. Ty så obetydligt än tillägget af
andlig ansträngning i det senare fallet må vara,
finnes det dock och måste mätas efter en annan
måttstock än den vanliga alstringen af mekanisk
kraft. Det samma måste naturligtvis i så mycket högre
grad bli fallet, ju mera menniskans andliga förmåga
är verksam vid arbetet.
»En person, som lägger sig till en dyrbar maskin»,
säger redan Adam Smith, »väntar, att maskinens
arbetskraft skall, innan han blir utsliten, ersätta
honom det utlagda kapitalet med minst vanlig
ränta. Vid en sådan dyrbar maskin kan man likna
menniskan, hvilken med stor kostnad af möda och tid
blifvit uppfostrad till en syselsättning, som fordrar
särskild förmåga och skicklighet. Man väntar, att
det arbete, hon lärt att förrätta, skall utom den
vanliga arbetslönen äfven gifva henne ersättning
för hvad hennes uppfostran kostat, jemte minst den
vanliga vinsten äfven betäcka hennes utgifter, och
detta inom en viss bestämd tid, i betraktande af det
menskliga lifvets osäkerhet. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
