Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutbetraktelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588
SLUTBETRAKTELSE.
denna grundsats beror skilnaden mellan ersättningen
för det inlärda och det lägre arbetet (common
labour).»
Denna grundsats skall tjena oss till ledning vid
bestämmandet af arbetets pris. Han förutsätter,
att en viss naturlig medelbegåfning blifvit
menniskan gifven för det arbete, hon har att
utföra, men fordrar ej, och detta bör särskildt
framhållas, att det arbete, som i följd af en
utomordentligt gynsam naturbe-gåfning blifvit
möjligt, äfven skall bedömas uteslutande efter
samma värde-ringsgrund. En sådan begåfning, en
naturlig fond, som det i nationalekonomin heter, är
som ett arf, en skänk, hvilken, allt efter som hon
öfverskrider gränsen för det i allmänhet nödvändiga,
inbringar sin innehafvare en mer eller mindre betydlig
ränta. Vidare förutsattes, att arbetaren behörigt
använder sitt förstånd för att rätt ordna sitt lif
och, så mycket i hans förmåga står, värjer sig för
skadliga inflytelser. Framför allt måste han se till,
att han genom ett förståndigt bruk af sina krafter
bereder sig och bibehåller inre tillfredsställelse
och dermed lust och friskt mod till allt bättre
arbete. Ofver-skattning af sitt arbete och dermed
förenade allt för höga anspråk, gamla bruk, hvilka,
såsom iakttagandet af »fri måndag», föranleda ett
falskt förhållande mellan arbete och njutning, äro
sådana skadliga företeelser, hvilka nationalekonomin
och vår tids hela sedliga åskådningssätt ej mildt
bedöma.
Andra skadliga inflytelser deremot, som arbetet är
underkastadt och arbetaren omöjligt kan undvika,
kunna ej blott, utan måste äfven tagas i beräkning;
ty hvem skulle väl vilja göra arbetaren ansvarig
för den förlust, ett krig, en affärsstockning, en
sjukdom eller dylikt förorsakar honom? Den olycka,
som träffar alla, måste naturligtvis äfven drabba
honom. För denna förlust måste han genom en klok
sparsamhet taga sina försigtighetsmått. Den bästa
formen härför vore utan tvifvel försäkringen, om blott
försäkringar för alla sådana olycksfall funnes. Ha
nu alla de förhållanden, hvarpå menniskan under sitt
lif måste göra afseende, blifvit behörigt tagna med
i beräkning, skall arbetaren lätt af de fordringar,
de ställa på honom, utfinna det belopp, han minst
måste förvärfva för att kunna häfda sin ställning
i det ekonomiska eller sedliga samlifvet med sina
medmenniskor. Att med det på detta sätt beräknade
priset på arbetet något absolut värde i många fall ej
betecknas, behöfva vi ej säga; ty många och just de
mest betydande af den menskliga tankens och fantasins
alster, som förutsätta en vidsträcktare uppfattning
än den, hvaraf samtiden är mäktig, blifva först långt
efter tänkarens, skaldens eller kompositörens död till
sitt värde fullt uppskattade. Men, som vi redan sagt,
dessa fall höra till undantagen och kunna här, der vi
blott ha att göra med det allmänna medelförhållandet,
lemnas å sido.
Med arbetet alltså skall menniskan betala lifvets
fordringar. Hvilka äro då dessa fordringar?
Betrakta vi menniskolifvet, finna vi, att det
sönderfaller i tre perioder^ af hvilka två måste
betecknas som ej lemnande någon afkastning eller, som
det heter, improduktiva: utvecklingens och aftagandets
perioder, såsom mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
