- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Sjunde bandet. Verldshandeln, dess utveckling, gång och medel /
4

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Print (PDF) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klara rinnande vatten färgar man det spunna garnet,
som derefter i vissa fabrikstrakter bearbetas till
väfnader, hvilka åter i andra förses med konstrika
mönster. När vi taga på oss ett klädesplagg, bära vi
sålunda ett verk, till hvars åstadkommande måhända
alla verldsdelar bidragit. Men oaktadt det är långt
vackrare än den drägt, våra förfäder buro, är det
äfven bättre och billigare. Hvad som ännu för hundra
år sedan var en de rikas uteslutande tillhörighet,
har blifvit en gemensam egendom, hvaraf alla kunna
komma i åtnjutande. Naturligt är ock, att så måste
vara. Frambringandet af råämnen och arbete har stigit
i vida högre grad än folkmängden, som förbrukar dem;
på hvarje förbrukare måste således komma en högre
qvot än förr.

Först den lättade handeln har gjort det möjligt
att använda hvarje kraft och hvarje förmåga till
det ändamål, hvarför de visa sig mest passande. Han
förlägger naturenligt industrierna dit, der de finna
de för sin fortkomst gynsammaste vilkoren. Genom
denna omfattande arbetsfördelning höjer han det
allmänna välståndet. Medlen att njuta af denna ökade
alstring ha dermed i stegradt mått kommit alla klasser
till godo. Purpurfärgade kläder voro i forntiden,
glasfönster och bomullstyg ännu under medeltiden
en "lyx, bruket af gafflar ansågs till och med
for högfärd och färdandet i vagn som tecken till
veklighet. Nu för tiden kläda sig de fattigaste i
färger, långt praktfullare än purpur, hvar enda koja
har sina glaskärl och sin glasspegel, porslinet, som
förr till oerhörda pris måste hemtas från Kina, har
blifvit en allmän förbrukningsartikel, som vi sjelfva
förfärdiga, vi ha omnibusar och diligenser till
vårt fortskaffande och låta våra på det beqvämaste
inrättade vagnar dragas af ånga utan att derför anse
oss för öfverdådiga menniskor.

Att äfven de andliga bildningsmedlen måste på samma
gång blifvit höjda och lättåtkomligare, är någonting
helt naturligt. Genom den oafbrutna beröringen med
jordens alla bälten, genom de af handeln inledda
förbindelserna" mellan jordens folk har ej blott
vår synkrets, utan äfven vår idekrets blifvit
vidgad. Mildare seder utbreda sig i varupackornas
följe, och om också en och annan företeelse i
historien, såsom de amerikanska och australiska
infödingarnas öde, synes tala deremot, ändrar hon
dock ej den högre lag, som folken ej mindre än de
enskilda lyda. Den allmänna odlingens gång hämmas ej
af några öfvergående och enskilda bakslag.

I Uppfinningarnas bok ha vi sökt visa, huru
menniskan gör sig naturen till godo, huru hon
från henne hemtar sina råämnen och begagnar sig
af hennes krafter för att ombilda dessa ämnen
till användbara ting. Dervid kunde dock ej i
första rummet komma i fråga att visa, på hvad
sätt råämne och arbete med iakttagande af största
möjliga besparing få sitt högsta värde, det egentliga
förbrukningsvärdet. För den djupare trängande blicken
framgår detta visserligen i många fall af sig sjelft,
men i allmänhet måste en redogörelse för alstringen
fullständigas med en redogörelse för den rörelse,
som verkställer förflyttningen från alstrings-
till förbrukningsorten. Denna uppgift tillfaller
en skildring af handeln, och detta arbete skall
i synnerhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 20 11:20:30 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/7/0018.html

Valid HTML 4.0!