Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 HANDELNS OCH
SLÖJDFLITENS UTVECKLING.
Men med bruket af främmande alster vidgas äfven
kretsen af menniskans-behof, och begäret att komma i
åtnjutande af andra länders natur- eller slöjdalster
drifver henne till arbete och uppfinning för att
kunna ha någonting att bjuda i stället.
Obekantskapen med den andra partens språk och omsorgen
om egen säkerhet gåfvo upphof åt denna stumma handel,
hvarom redan Herodotos berättar.
»Kartagerna», skrifver han, »ha berättat mig, att
de bruka segla till ett utanför Herakles’ stöder
(Gibraltars sund) på libyska (vestafrikanska)
kusten boende folk. Dit anlända, föra de sina
varor i land, nedlägga dem på stranden, upptända en
eld och återvända derpå till sina fartyg. Så snart
landets-invånare få se röken från elden, komma de ned
till stranden, lägga guld bredvid varorna och begifva
sig åter derifrån. Kartagerna gå ännu en gång i land
för att se efter, om tillräckligt med guld blifvit
nedlagdt bredvid varorna. Ar detta fallet, taga de
det med sig och segla sin väg; är guldet deremot ej
tillräckligt, begifva de sig å nyo om bord på sina
fartyg och vänta. Infödingarna komma nu åter ned till
stranden och lägga mera guld till, ända tills-de
andra äro belåtna. Dervid gör ej den ene den andre
den minsta orätt; ty den ena parten rör ej guldet,
förr än det har samma värde som varorna, och den andra
låter varorna ligga, tills de förra tagit guldet.»
Då portugiserna två tusen år derefter åter funno dessa
kuster, utvecklade sig den första handeln emellan dem
och infödingarna på alldeles samma sätt,, och ännu i
dag iakttaga orang-kubuerna på Sumatra vid sin handel
med malajerna samma förfarande.
På ett for de främmande köpmännen välbekant ställe
nedlägger orang-kubuen gummi, rökelse och hvad
annat han har att aflåta och slår med klubban mot en
ihålig trädstam, hvarefter han skyndar tillbaka till
skogen igen. Köpmännen gå nu fram och nedlägga andra
varor, som »den brune mannen» af hemtar, eller slå
de på en tam-tam, nedlägga sitt kram och draga sig
tillbaka. Derpå kommer orang-kubuen och lägger nya
varor till de förra o. s. v.
De föremål, som för båda eller endera parten ha
ett särskildt värde, begagnas som värdemätare till
bestämmande af priset. I Sudan äro saltstycken,,
glaskoraller och kaurimuslor gångbart mynt, de
gamla ryssarna begagnade dertill stämplade lappar
af sobelns nosskinn, hos kaifrerna äro oxar, vid
Amazonnoden synålar, i Sibirien skinn, i oaserna
i Sahara bomullstyg sådana .värdemätare; verkligt
prägladt mynt uppkommer först i ett senare skede af
handelns utveckling.
Der man ej kunde förstå hvarandra, måste fingerspråket
anlitas, tills en och annan mera begåfvad lärde sig
det främmande språket och gjorde tjenst som tolk,
hvarigenom med tiden, och i samma mån handelns
liflighet ökades, ett blandningsspråk, en rotvälska
utbildades, såsom i Norra Afrika, Mindre Asien,
Kina m. fl. trakter ännu i dag är fallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
