Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handelsförbunden - Vexlar - Banker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven tillverkningen af siden och sammet, guld-
och silfverbrokad, mattor och konstgjorda blommor
hade i Firenze uppnått en hög grad af fulländning.
Venezias egen handel grundade sig ursprungligen
på dess fisken och saltsjuderier. De förra blefvo
plantskolan för dess flotta, som under republikens
välmaktsdagar räknade 3000 handelsfartyg, af hvilka
dock många troligen endast voro stora fiskarbåtar,
och 45 krigsgalerer, med en bemanning af tillsammans
36000 matroser. Sedermera drog det äfven andra
slöjdgrenar, i synnerhet tillverkningen af vapen,
sidenvaror, tvål och glas, inom kretsen af sin
verksamhet och egnade sig med synnerlig framgång
åt mellanhandeln. Med dessa alster af sin egen
näringsflit och alla de öfriga europeiska ländernas
produkter, Spaniens och i synnerhet Tysklands
ädla metaller deri inberäknade, betalade de på
de egyptiska och syriska marknaderna de arabiska,
indiska och levantiska varorna, bland hvilka sockret
redan nu spelade en rol. Mot dessa bytte man i Spanien
och England till sig metaller och ull. Engelsk ull
utgjorde i Flandern jemte indiska droger och kryddor
betalningsmedlet för lärft, ofärgade kläden och
nordiska, af hanse-aterna ditförda varor. Pelsverk
och fisk hemtade Venezia från Svarta hafvets kuster,
från Kaukasien och Georgien slafvinnor, hvilka det,
som sannskyldiga fenicernas efterträdare, sålde åt
de derefter giriga orientalerna. Alldeles på samma
sätt, blott i mindre utsträckning, rörde sig Genovas
handel, hvilken i synnerhet i vestra Europa,
i London och Briigge, samt i öfre Tyskland, i Ulm,
Strassburg och Basel, hade mäktiga förbindelser.
Vexlar.
I de fall, då den lifliga handeln fordrade
betalning i klingande mynt, försvårades omsättningen
mycket, då penningförsändningar retade roflystnaden
eller voro utsatta för faran att vid skeppsbrott
o. d. gå förlorade. Voro en stads handelsförbindelser
af vidsträcktare art, hjelpte man sig dermed, att man
efter förut träffad öfverenskommelse gaf en anvisning
på en affärsvän. Så gjorde i forntiden feniciska
och grekiska köpmän, och samma bruk återkommer i
medeltiden. Man affattade anvisningen i form af
ett bref och kallade henne derför ett vexelbref
eller helt enkelt en vexel. Vanligen utbetalade
man summan till utställaren och återfick henne af
mottagaren i hans stads mynt, hvarigenom man således
besparade sig vexlingen. Ju längre de stora husens
förbindelser sträckte sig, desto mera eftersökta
voro deras vexelbref, tills ur denna enkla början
ett ordnadt bankväsen utbildade sig. En anvisning af
en bland 13:e och 14:e århundradenas Rothschildar,
en Medici, en Peruzzi, en Frescobaldi, en Bardi,
en Fugger, en Welser m. fl., var tillräcklig för
att på hvar enda något mera betydande plats af någon
bland deras filialer eller affärsvänner erhålla den
i vexelbrefvet nämda summan.
Banker.
Handelns växande utsträckning ledde naturligtvis äfven
till en storartad utbildning af den egentliga
penninghandeln. I följd ej mindre af de oupphörliga
myntförfalskningarna än af den tallösa mängden af olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
