Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det tyska hanseförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kusterna, i synnerhet den skånska, fångade och
insaltade, voro de förnämsta af den tyska handelns
egna artiklar.
Hanseförbundets begynnelse för oss åter till Visby. De
tyskar, som här för handelns skull bosatt sig eller
åtminstone tidtals här uppehöllo sig, kände tidigt
behofvet af en fast sammanslutning till skydd för
sina intressen samt betryggande af lif och egendom. De
stiftade för detta ändamål en förening af tyska köpmän
på Gotland, hvilken snart utsträckte sin verksamhet
vida öfver denna ös gränser. Så afslöt hon redan
1229 ett fördrag med fursten af Smolensk rörande
biläggande af stridigheter mellan ryssar och tyskar
på Gotland, och några årtionden derefter utfärdade
hon föreskrifter för bergande och återlemnande af
strandadt gods, föreskrifter, som de tyska städerna
vid äfventyr att se sig uteslutna ur förbundet voro
förpligtade att ställa sig till efterrättelse.
Småningom gjorde sig tyskarna oberoende af
nederlagsplatserna och handlade omedelbart med de
särskilda östersjöländerna. De satte sig ned i deras
förnämsta utförselsorter, grundade der faktorier
eller egna handelskontor och förstodo att efter
hand med godo eller våld förskaffa sig så stora
privilegier, att de snart fingo hela östersjöhandeln
i sina händer. Utan föreningens utvidgning till ett
förbund af mera storartadt omfång skulle dock detta
knappast varit möjligt, och vi måste derför några
ögonblick uppehålla oss vid denna märkliga skapelse af
en nyvaknad kraftig köpmansanda, den tyska h an s a n.
Vid den osäkerhet till lif och egendom, som rådde
under dessa tider, då endast den starke var trygg,
var handeln naturligtvis ett osäkert och farligt
yrke. Till lands lurade stigmän och röfvarriddare
på hvarje dertill gynsam plats och brandskattade
köpmannen, som ej kunde möta våld med våld, och på
floderna kunde hvar enda liten borgherre afpressa
honom tull. Liksom nu städerna i det inre landet
småningom kände behof att ingå förbund till handelns
skydd och ömsesidigt bistå hvarandra, och deras
köpmän endast i större sällskap, stundom äfven, som
i öknen, blott under skydd af en beväpnad eskort,
vågade företaga sina marknadsresor, på samma sätt
torde äfven redan tidigt handelsfartygen på Östersjön
i större flottor och under skydd af beväpnade fartyg
ha anträdt sina resor. Redan i 12:e århundradet
förekomma för detta ändamål förbund mellan vissa
städer, t. ex. Lübeck och Bremen. Den gamla tyska
benämningen på sådana föreningar var h ans a, och
långt innan det stora tyska stadsförbundet bildades,
höra vi talas om hansor, d. v. s. föreningar af flera
köpmän eller flera sällskap.
Hvilket år den tyska h ans an uppstod, är svårt att
med visshet uppgifva. De flesta forskare äro benägna
att anse det 1241 afslutna förbundsfördraget mellan
Hamburg och Lübeck som hennes ursprung. Ett sådant
förbund afslöts dock redan 1239 mellan Hamburg och
landskapen Hadeln och Dit-marschen. Visst är, att
hansans uppkomst tillhör medlet af 13:e århundradet
och att Lübeck, såsom norra Tysklands vigtigaste
och mäktigaste stad,, som åtnjöt en mängd stora fri-
och rättigheter samt i Danmark, Sverige och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
