Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nederländska städerna - Upptäckternas tidehvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF.
31
Äfven i Europa började efter korstågen lusten att
uppsöka främmande länder och på nya vägar vinna
rikedom att röra sig. Ett märkvärdigt exempel härpå
äro venezianen Marco Polos resor i senare hälften
af 13:e århundradet. Redan Marcos fader och farbror
hade som resande köpmän en längre tid uppehållit
sig i Mindre Asien och sedermera af begär att lära
känna det inre Asien framträngt ända till Kublai kans
hofläger. Äfven Marco greps af en så stark längtan
att se det inre Asiens länder med dess berömda
hufvudstäder Samarkand och den mongoliska storkanens
residens, att han ej lät afskräcka sig af de faror,
som voro förenade med ett sådant företag. Lyckligt
framkommen till mongolrikets hufvudstad, förstod
han att göra stor-kanen sig bevågen och ingick
i hans tjenst. Under hans beskydd utsträckte han
sina resor- till Kina, hvars förnämsta provinser
han besökte, till Hindustan, Ceylon, Java, Sumatra
och de andra Sundaöarna. Geografin står till honom
i stor förbindelse, ty han var den förste europé,
som med sin fot beträdde dessa hittills i sagans och
undrens dunkel höljda verldstrakter.
Af särskildt intresse äro hans meddelanden om
de handelsvägar, på hvilka det Bortre och Främre
Indiens alster hunno Europa. Från Sundaöarna och
Bortre Indien fördes de af infödingarna sjöledes till
Malabarkusten i Främre Indien, lastades der jemte
denna halfös egna alster på arabiska fartyg, som
bragte dem till hamnarna vid Röda hafvet, hvarifrån de
öfver Alexandria utgingo i den europeiska handeln. En
synnerlig vigt erhöllo dessa resor derigenom, att de
öfvertygade konungen af Portugal, att man kunde komma
till Indien, om Afrika kunde kringseglas. Ty på den
tidens kartor böjde sig Sydafrika som en halfö fram
mot Sundaöarna och omslöt det Indiska hafvet, hvilket
det sålunda gjorde till ett inhaf. Den portugisiske
konungen skickade derför kunniga män till Afrika och
Arabien, hvilka förde med sig hem underrättelsen, att
man kunde från Östra Afrika sjöledes komma till Indien
och att Afrika sjelft utlöpte i en spets mot söder.
Andra resande, merendels italienare, följde Marco
Polo, dock utan någon synnerlig vinst hvarken
för vetenskapen eller handeln; de skickades
till mon-golkanen för att söka vinna honom för
kristendomen. Ett annat folk blef det förbehållet
att bana väg för och genomföra den stora omhvälfning
i sjöfarten och handeln, hvarigenom den nya tiden
skiljer sig från den gamla och den egentliga
verldshandeln först skapades.
Upptäckternas tidehvarf. Redan i forntiden, då
Herakles’ stöder ännu ansågos för den bebodda
verldens gränspelare, utspridde fenicerna, hvilka
flera gånger seglade ut i Atlantiska hafvet,
afskräckande berättelser om »lung-hafvet», rytande
hafshvirflar, verldens ända m. m. för att skrämma
andra*folk derifrån. Man förlade till vesterhafvet
Hesperidernas trädgårdar, De lyck-saligas öar,
Atlantis, fabellandet Antillia, efter hvilket
spaniorerna uppkallade Vestindien. Aningen att
vesterut funnes ett obekant land uppdyker redan
hos grekerna. Om en och annan äfventyrare redan då
framträngt långt utom den bekanta verldens gränser,
och särskildt om sjöfarare från Massilia in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
