Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verldshandelns öfvergång till Holland - Amsterdam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERLDSHANDELNS UTVECKLING UNDER DEN NYARE TIDEN.
51
och brukades med negerslafvar, det sorgliga arfvet
efter det spanska väldet, gaf en rik afkastning. Det
oaktadt förföll det Vestindiska kompaniet allt mer
och blef slutligen 1790 upplöst.
Amsterdam. Dessa omedelbara handelsförbindelser med
de båda Indierna hade ett ofantligt inflytande på
moderlandets handel. Amsterdam blef den europeiska
handelns hufvudstad, och de rikedomar, som der
samlades, öfvergingo allt, man hittills sett. Här var
medelpunkten för den indisk-europeiska handeln, här
uppstod verldens största spanmålsmarknad, der Spanien,
Italien och andra länder försågo sig med sina behof af
näringsämnen. Hit förde sillflottorna sin fångst, här
funno verldens alla alster köpare och säljare, medan
ett högt utbildadt penning-, vexel- och bankväsen
underlättade den kolossala omsättningen. Dertill
kom den vinst, som det holländska rederiet drog af
fraktfarten. Skeppsbyggen och sjökunnighet hade
i Holland gjort sådana framsteg, att på varfven
i Zaandam fartyg bygdes för de flesta sjöfarande
nationer, och ingen flagga ansågs så säker som den
holländska. Mycket snart insågo äfven holländarna hela
fördelen i sin ställning. De öfvertogo varufrakten för
utländingars räkning från och till hvilken hamn som
helst och voro genom de billigare pris, hvartill de
på egna värf kunde åstadkomma sina fartyg, i stånd
att sätta sina frakter lägre än något annat lands
redare. På detta sätt kommo de i besittning af största
delen af fraktfarten mellan de vesteuropeiska staterna
och kallades derför Europas »förmän».
Från denna höjd af makt och rikedom steg den
holländska republiken under den senare hälften
af I7:e århundradet åter ned. Hennes stjerna
bleknade. Naturliga och konstlade förhållanden, som
vi längre ned skola beröra, bidrogo gemensamt att
minska den andel, de Förenade provinserna hittills
tagit i verldshandeln.
Deremot hade i medlet af I7:e århundradet Englands
och Frankrikes handel och slöjd och på samma gång
äfven deras sjöfart allt mer tilltagit i styrka. Båda
staterna hade derigenom blifvit mindre beroende af de
utländska, i synnerhet de holländska marknaderna. Men
för att göra sig helt och hållet oberoende af dem
nöjde sig ej dessa länders styrelser med att gynna
de egna fabrikanterna och köpmännen, utan vidtogo
ännu verksammare åtgärder. De funno ett välkommet
vapen i tullagstiftningen, och trots alla protester
belades främmande, i synnerhet holländska fabrikat
med höga tullar. Lika så sökte man höja den inhemska
sjöfarten på den holländskas bekostnad, och Ludvig
XIV införde för detta ändamål tonnageafgiften, som
upptogs af hvarje främmande fartyg, som inlöpte i en
fransk hamn. Af dessa tryckande band ledo de Förenade
provinsernas handel och sjöfart utomordentligt. Men
det hårdaste slaget, som träffade båda, var den af
Cromwell 1651 utfärdade navigationsakten, enligt
hvilken de främmande fartyg, som inlöpte i engelsk
hamn, endast fingo införa varor, som blifvit alstrade
eller tillverkade i deras eget land. Dermed vor^o
holländarna ej blott beröfvade möjligheten att drifva
handel mellan England och dess kolonier äfvensom
mellan England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
