Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hansans utslocknande - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dän under 16:e århundradet förlorade det en gång så
mäktiga stadsförbundet sina värdefullaste rättigheter
i de skandinaviska länderna, der nederländare och
briter gjorde sin täflan allt känbarare. Huru mycket
de än här, liksom i Ryssland, klängde sig fast vid
de privilegier, de en gång med våld tilltrotsat sig,
egde hanseaterna dock ej längre makt att upprätthålla
och göra dem aktade. Äfven i England befriade
drottning Elisabeths kraftfulla åtgärder den inhemska
handeln från dessa utländska, trångbröstade köpmäns
förmynderskap. Hamburg omfattade i stridigheterna med
England en mera frisinnad handelspolitik, hvaremot
Lübeck allt mer satte sig fast i ett gammalt och
ohållbart vordet system. Det vållade derigenom, att en
uppgörelse af alla stridigheter, hvartill drottningen
bjöd handen, ej kom till stånd. Spänningen nådde sin
höjd, då Elisabeth 1589 i Tejo lät lägga beslag på
60 hanseatiska fartyg, ja, sedermera till och med
satte sig i besittning af det hus, som tillhörde
det hanseatiska gillet i London, hvilket ännu
stod i högt anseende. Sedan den tiden blef detta
hansans hufvudfaktori vid Upper Thames-street, den
s. k. stapel- eller stahlhof, allt mera öde. Den
sista hansedagen hölls 1669, och snart derpå följde
upplösningen af detta märkvärdiga stadsförbund,
sedan det bestått i mer än fyra århundraden.
Frankrikes bemödanden att höja sin slöjd,
sjöfart och handel ha vi redan i förbigående
omnämt. Dess politiska maktställning underlättade
dessa bemödanden. De båda förnämsta befrämjarna af
Frankrikes slöjdnit och handel voro Sully, Henrik
IV:s vän och minister, samt den utmärkte Col-bert,
en administratör och statsman af första rangen
och Ludvig XIV:s minister. Dessa stora män har
Frankrike hufvudsakligen att tacka för, att dess
naturliga rikedomar, hvilka redan förut skaffat det
en indrägtig handel med grannstaterna, fingo den ännu
större utveckling, de sedermera uppnådde. Redan under
medeltiden voro franska viner, spanmål, sydfrukter och
salt äfvensom linne och papper i Spanien, England,
Tyskland och östersjöländerna mycket eftersökta
bytesvaror. Redan under Frans I hade skickliga
sidenväf-vare invandrat från Italien och till Lyon
och andra franska städer infört denna ännu i dag
der blomstrande slöjdgren. I följd häraf uppmuntrade
Sully planteringen af mulbärsträd, för att Frankrike
skulle sjelft kunna åstadkomma råsilket, som det
hittills måst hemta från levanten. Tillverkningen af
siden-, ylle- och linnevaror sökte han befordra genom
införselförbud, hvilka dock snart åter upphäfdes.
Upptäckten af Amerika och sjövägen till Ostindien
användes äfven af Frankrike till anknytande af
handelsförbindelser i båda Indierna, äfvensom
till eröfring af landsträckor och grundande af
kolonier. Canada, som i början af 16:e århundradet
upptäckts af Giovanni Verazzani och 1534 och 1535
ytterligare utforskats af Jacques Cartier, förklarades
1541 för fransk besittning och i slutet af samma
århundrade likaledes delar af det 1497 af Giovanni
Cavotta upptäckta Newfoundland. Här utvecklade sig en
liflig handel med pelsverk samt kabeljo-, hvalross-
och h valfångs tens alster. Äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
