Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntidens vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 DE STORA
HANDELSVÄGARNA FÖRR OCH NU.
De företagsamma fenicernas reslust inskränkte sig ej
blott till hafvet. Redan i äldsta tider finna vi deras
handelskaravaner på alla vägar mellan de egyptiska
och assyriska rikena. Hos dem gälde den babyloniska
vigten, en omständighet, som vitnar om deras lifliga
beröring med Eufrat. Vi känna tre särskilda stora
vägar, på hvilka de feniciska karavanerna brukade
färdas till Mesopotamien, i synnerhet till Babylon och
Ninive, ja, vi kunna som säkert antaga, att köjjmän
från Sidon och Tyrus utsträckte sina handelsresor
ända till södra Arabien för att från drottningens
af Saba hemland hemta rökelse, kryddor, elfenben
och ebenholts.
I det assyriska riket finna vi redan tidigt goda
vägar. Man visade -ännu den grekiske geografen
Pausanias den väl bibehållna väg, hvarpå Mem-non
under trojanska kriget skulle ha tågat från Susa för
att undsätta Ilion. Ännu i dag ser man spår af denna
väg, som infödingarna kalla »ja-taki atabek». De
många assyriska krigstågen med betydliga härar och
fenicernas handelsförbindelser med mesopotainerna göra
det troligt, att Assyrien utom de förut nämda och
vattenvägarna på Eufrat och Tigris hade många farb
ära vägar. De flesta af dem troddes vara anlagda af
Semiramis (omkring 1200 f. Kr.).
Framför allt vårdade sig Persiens konungar,
om ock först på en något senare tid, om goda
handelsvägar. Redan den store Kyros, stiftaren af
det persiska veiidsväldet, förstod, att de oerhörda
afstånden. mellan hans länder endast genom goda
samfärdsmedel kunde förkortas. Ju bättre vägarna
voro, desto hastigare kunde hans krigarskaror hota
upproriska provinser. Han förbättrade derför de gamla
assyriska vägarna, anlade fästningsverk till deras
betryggande, bygde vid hvar tredje mil herbergen,
inrättade en ordentlig postgång, indelade afstånden
i parasanger och lät vid vägarna uppresa milstenar,
hvilka den resande ännu i dag anträffar vid den
gamla vägen från Babylon till Ekbatana. På Darios
Hystaspes’ tid (omkring 500 f. Kr.) genomkorsade väl
underhållna vägar hela det medisk-persiska riket och
gingo ofta genom de eländigaste trakter. De förenade
de jonisk-grekiska kolonierna med Sardes i Lydien,
med det gamla Babylon och Susa, de ledde från Syrien
till Mesopotamien, från Ekbatana till Persepolis och
Susa, från Armenien till södra Persien. I sorglig
motsats härtill företer det nu varande Persien blott
förfall af de gamla handelsvägarna.
Äfven i Grekland var väl sörjdt för allt, som tjenade
den allmänna samfärdseln. Här, i den borgerliga
frihetens land, stod allt, som inrättades på allmän
bekostnad, öppet till begagnande af den högste så väl
som af den ringaste, blott han var född fri; dock
kunde de grekiska landsvägarna, åtminstone i äldre
tider, ingalunda mäta sig med de persiska. Detta
visar sig redan af den förvåning, hvarmed grekiska
geografer och historieskrifvare tala om de persiska
Samfärdsmedlen. De bästa grekiska landsvägarna gingo
till de orter, der täflingsspelen firades, samt
till de förnämsta templen och oraklen: till Olympia,
Istmos, Delfi och Dodona, Hufvudådern för grekernas
samfärdsel förblef dock hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
