Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyska landsvägar under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 DE ST011A
HANDELSVÄGARNA F Ö UR OCH NU.
verldshandelns inledande på atlantiska banor dessa
vägar måste till en del lemna rum för andra.
Ända till medlet af I7:e århundradet förblefvo
landsvägarna och Samfärdsmedlen på hela kontinenten
i ett uselt skick, i synnerhet de, som i Tyskland
gingo genom de många små potentaternas länder. Man
må slå upp hvilken resebeskrifning som helst från den
tiden, finner man ingenting annat än klagovisor öfver
landsvägarnas eländiga skick. Dock var det ingalunda
bättre bestäldt i Frankrike i detta hänseende. Madame
de Sévigné skref 1672, att hon behöft en hel månad
för att resa från Paris till Marseille. I Tyskland
har Schwaben förtjensten att ha anlagt den första
konstvägen, den mellan Nordlin gen och Gettingen i
Riesgau. Då man längre fram började i Tyskland allmänt
tänka på att bygga och underhålla goda landsvägar,
var deras tid nästan förbi. Inom några årtionden
trängdes de i skuggan af jernvägarna, så att den
egendomliga poesi, som omger det forna lifvet på
landsvägarna, i sjelfva verket utgör en glansperiod
af temligen kort varaktighet. Hvar enda station,
som uppstått vid vägen, lät genom lands-herrliga
och kejserliga privilegier tillägga sig rörelsen
derpå som en oantastlig rätt och förvandlade till
ett tryckande tvång de resandes rätt att der taga
in, upplägga varor, få åkdon och seltyg lagade,
erhålla postskjuts o. s. v. Den, som försökte göra
en ändring deri, for en annan väg och uppsökte
en annan upplagsplats, råkade ej blott för tullens
skull i strid med landets regering, utan äfven för de
häfdvunna stationsprivilegierna i delo med kommunerna,
hvarvid han ej sällan fick plikta med förlust af åkdon
och med fängelse umgälla sin halsstarrighet. Det
var den förderfliga skråandan,, som slagit sig ned
äfven på landsvägen. Så utverkade t. ex. staden
Freiberg i Sachsen 1318 af markgrefven Friedrich,
att från markgrefskapet Meissen ingen vagn finge fara
någon annan väg till Böhmen än öfver Freiberg. Ofta
blefvo de vägar, samfärdseln skulle tvingas att taga,
bestämda på stora diplomatiska konferenser, hvarvid
enskilda intressen, men ej handelns fördel, dikterade
utslaget. Polen, Sachsen och Pommern höllo för detta
ändamål mötet i Frauenstadt 1512, hvarest bestämdes,
att alla köpmansvaror, som från Polen fördes till
mässan i Leipzig, skulle gå öfver Posen, Krossen,
Frauenstadt, Glogau, Sagan, Görlitz och först härifrån
beträda stora vägen till Leipzig. Ve den, som afveke
från denna stora omväg! Till grund för allt detta
låg naturligtvis ett tullprejeri i stor skala,
Länge herskade på de tyska landsvägarna detta för all
samfärdsel så menliga förhållande, och först början
af vårt århundrade medförde någon lättnad häruti. Men
med den nya tidens inbrott har äfven en god del poesi
försvunnit från landsvägen. Der förr den sporrklädde
postiljonen dagligen från kuskbocken till den stora
postvagnen eller den denna åtföljande postschäsen
eller som körsven för en extrapost lät höra sina gälla
hornstötar, der tränger nu den varskoende hvisslingen
från eldvagnen till den resandes öra, och ånghästen
framsläpar frustande en oöfverskådlig mängd gods-
och passagerar-vagnar på de nya skenvägarna. Affärs-
och lustresande, gesäller, studenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
