- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Sjunde bandet. Verldshandeln, dess utveckling, gång och medel /
87

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyska landsvägar under medeltiden - Karavanvägar och karavanhandel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄGAR TILL LANDS.
87

..och permitterade soldater låta nu mera ej sin blick
sväfva från den ena väldigt upptornade forvagnen
till den andra, med ett ord poesin på landsvägen
har betydligt sammankrympt. Resande till yrket
och tillfällighetsresande sammanträffa nu i andra
och tredje klassens fullproppade kupéer på våra
bantåg. Deremot bli landsvägarna jemförelsevis allt
mera Öde och ha till en del redan blott rang af
sockenvägar. Virtuoserna på posthorn och piska hota
att snart helt och hållet dö ut.

Till ersättning stå vi så mycket oftare framför
underverken af nutidens vägbygiiadsteknik. Vi mena
ej de mästerligt utförda alpvägarna, som öfver
Brenner genom Tyrolen å ena sidan samt öfver S:t
Gotthard och San Bernardino (S:t Bernhard) genom
Schweiz å den andra förena Italien med Tyskland. Så
lockande än en vandring på de nyaste schweiziska
vägarna genom Graubundten till Bodensjön, på den
präktiga vägen omkring Vierwaldstättersjön eller på
den vildt romantiska Furkavägen till urkantonerna
kan vara, fördunklas dock alla dessa den nyare
vägbygnadskonstens triumfer af de jernvägar, som
öfver Steiermarks alper föra till Adriatiska hafvet
samt öfver Brenner och Mont Genis till Italien.

Karavanvägar och karavanhandel. Huru helt annorlunda,
huru ursprunglig förefaller oss ej samfärdselns
utveckling på dessa urgamla vägar, som, på förhand
utstakade af naturen, blott trampas af menniskan,
utan att af henne lia blifvit bygda* Det sätt,
hvarpå trafiken här sker, antyder ock städse en lägre
bildningsgrad hos de folk, som använda det. Tiden, det
dyrbaraste af allt, har för dem intet värde. Långsamt,
nästan snäcklikt, men alltid i stora följen, genomtåga
de ogästvänliga trakter. I hela Afrika och en stor
del af det inre Asien är denna form för samfärdseln
ännu i dag den herskande. Derför har kamelen,
»öknens skepp», der helt naturligt fått en stor
betydelse, ty utan denna menniskans följeslagare vore
karavanhandeln otänkbar. Hans klassiska mark är ännu
allt jemt Afrika, der han synes alldeles oumbärlig
för samfärdseln, medan i Mongoliet, der han äfven
spelar en stor rol, en varuforsling med andra medel
är lättare tänkbar.

Utom handelsintresset förde äfven behofvet af säkerhet
köpmännen tillsammans i karavaner. Ty de trakter,
som de lia att genomvandra, vimla vanligen både i
Afrika och det inre Asien af röfvarhorder. Medeltidens
landsvägsriddare, som från sina röfvarnästen anföllo
resande köpmän, hvilka också färdades i karavaner,
likna i mer än ett afseende Turkestans turkomaner och
Saharas tuareker. Med uppkomsten af goda vägar och
civiliserade förhållanden måste karavanhandeln alltid
träda tillbaka. Dock finnas trakter, för hvilka han
ännu länge, kanske för alltid, torde bli det vanliga
sättet för samfärdseln. Så är t. ex. fallet i Afrika*
der samma karavanvägar ännu finnas som på Kartagos
tid, då denna mäktiga stad hemtade guld, slafvar och
elfenben från Sudan på alldeles samma vägar, hvarpå
karavanerna ännu i dag draga till Tunis och Tripoli.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:19:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/7/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free