Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karavanvägar och karavanhandel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄGAR TILL LANDS.
89
hafvet. För att göra oss förtrogna med den afrikanska
karavanhandelns medel, hans verkningar och faror
vilja vi kasta en blick på de stora karavan-linier,
som gå genom det vestra Sahara.
Barbareskstaterna på Afrikas norra kust utestängde
med flit främmandekulturelement och stodo i utveckling
långt efter de äldre arabiska staterna. Särskildt är
detta fallet i Marokko. Visserligen äro morerna i de
större städerna på sitt sätt idoga och tillverka tyg,
juvelerararbeten, vapen, lädervaror och mattor, men
handeln är ännu i dag beroende af herskarens godtycke^
nationalekonomiska grundsatser okända, tullsatserna
ofta underkastade plötsliga vexlingar och handeln
tynande under förbud och monopol af den mest tryckande
art. Af de införda europeiska varorna finna många
afsättning på Sudan, till hvilket det marokkanska
riket bildar den vestra ingångsporten. Karavanvägarna
gå derifrån genom Sahara, och för de från det inre
.landet kommande karavanerna bildar hamnen Mogador
ändpunkten. Hvarje år gå norrifrån tre stora och några
mindre karavaner till Sudan. De förra bestå ofta af
500-l 000 kameler; de från Fez äro alltid särskildt
bestämda för Sudan. Karavanerna från Maraksj och
Tarudant sammanträffa i Sus, men i sjelfva Sahara
dela de sig åter i särskilda afdelningar, emedan
ett allt för stort antal menniskor och kameler lätt
kunde uttömma brunnarna. Till det inre Afrika fora
de engelska tyg, siden-, ylle- och bomullsvaror
från Fez, böhmiska och venezianska glaspeiior,
italienska korallarbeten, kryddnejlikor, socker,
eldvapen, tobak, tyska speglar och allahanda färgade
metall-och kramvaror.
Herskare öfver karavanvägarna mellan norra kustlandet
och det inre Afrika samt egare af de vackraste
oaserna äro de rofgiriga tuarekerna, som på sina
meharier, snabba dromedarer, på vida sträckor göra
öknen osäker. Det står i deras makt att befrämja eller
förlama handeln; hvar enda karavan är i deras våld. De
skaffa kameler till lastdjur och ge betäckning åt
varu-tågen. Fransmännen, som ej blott sträfva att
från Senegal framtränga till Niger, utan äfven från
Algier skulle vilja träda i förbindelse med Sudan och
leda varuströmmen dit, uppbjuda alla sina bemödanden
för att vinna öknens beherskare på sin sida. Redan ha
tuarekhöfdingar varit i Paris, och franska sändebud
ha med dem afslutit ett fördrag, hvari tuarekerna
förbundit sig att skydda de europeiska köpmännen och
hålla handelsvägarna, särskildt den öfver Air-Asben,
fria, på det handelsmännen från Algier måtte
fritt och obe-hindradt kunna komma till Haussa och
särskildt till Kano. Ve den, somr utan att vara dem
öfverlägsen i makt, vill mot tuarekernas vilja fara
ökenvägarna fram! Det fick den olyckliga holländska
resanden Alexine Tinne? som föll ett offer för dessa
ökenröfvare, erfara.
Det element, som gaf handeln i Sahara dess egentliga
lif, var slafhan-deln; negern förflyttade sig
på egna ben och hjelpte dessutom till att bära
varupackorna. Men slafhandeln norrut har nu betydligt
aftagit och inbringar ej mer tillräcklig vinst. Guld,
elfenben, gummi och strutsfjädrar äro visserligen
varor af högt värde, men förslå ej att hålla en
handelsväg vid fullt lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
