Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Posten i forntiden - Postväsendet under medeltidens äldre och senare del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POSTVÄSENDET UNDER MEDELTIDEN.
97
som på grund af kejserligt tillståndsbref
kunde fordra att bli fortskaffade på statens
bekostnad. Mellan hufvudstationerna lågo 5 till 8
ombytesställen. Stationerna voro merendels förlagda
till bebodda orter, för att den resande, i händelse
den ordinarie skjutsen var utgången, hastigt skulle
kunna få hästar. Dessa inrättningar funnos dock
endast på de stora hufvudvägarna. På bivägarna voro
vederbörande på stället skyldiga att sörja för
fortskafEningen af sådana personer och bref, som
genom kejserliga dekret voro dertill berättigade. Af
Augustus’ efterträdare ha vi en mängd utförliga
förordningar om postväsendet, hvilka i synnerhet
afse posternas fria begagnande, skjutsen, de saker,
som skulle befordras, drickspenningar och postvagnar
äfvensom kurirer och postbud. Posterna voro antingen
den vanliga, med två par oxar eller mulåsnor förspända
vagnposten, den för ilgods, angelägna bref och
resande, som hade brådt om, bestämda snällposten och
den för trängande fall afsedda kurirposten. Penningar
skickades både med den vanliga posten "och med
snällposten. Konstantin skickade under kriget mot
perserna en hel här med posten. Julianus lättade de
af skjutsskyldigheten plågade kommunernas börda,
och Theodosius bragte det romerska postväsendet
till dess högsta fulländning. Det sträckte sig då
öfver hundra provinser från London till partiska
gränsen och från Donaus mynning till Gibraltars
sund. Kurirernas postväska, som ursprungligen vägde
35 skålpund, steg efter hand till Il/G centner,
en kalesch fick lastas med högst 2V3, en ilvagn med
12 centners och en vanlig postvagn med 18 centners
vigt. Uppsigten öfver postmästarna på stationerna
utöfvades i de särskilda provinserna af prokonsulerna
eller af särskildt tillsatta postinspektörer. Den
vanliga personalen på en sådan station utgjordes
af vagn-mästaren och postiljonerna, hvartill
kommo djurläkare och brefbärare. Snikenheten och
bestickligheten hos posttjenstemännen gåfvo sedermera
anledning till allahanda missbruk, förtryck och
utpressningar. Postväsendet kom derigenom i vanrykte
och ansågs slutligen af provinsernas invånare endast
som en landsplåga, Med det romerska rikets upplösning
och de följande århundradenas osäkerhet gingo äfven
den gamla verldens postinrättningar helt och
hållet under.
\
Postväsendet under medeltidens äldre och senare
del. Hvad Karl den store på sin tid gjorde för att
underlätta samfärdseln, ha vi förut omtalat. Under de
följande tyska kejsarna gjordes århundraden igenom
af riksmyndigheterna så godt som ingenting för att
underhålla vägar och underlätta samfärdseln. Redan
1276 hade visserligen de tyska ordensriddarna i
det aflägsna Preussen inrättat postanstalter med
postmästare, kurirer, postbud o. s. v., och åkande
poster gingo redan i det 13:e århundradet mellan
Köln och Frankfurt am Main, mellan Nürnberg och
Augsburg, Bamberg, Ulm. Salzburg, Wien, Stuttgart,
Leipzig, Hamburg, mellan Breslau, Hamburg och Bremen,
mellan Leipzig och Braunschweig o. s. v. Dessa
jemte de ridande postbud, som en och annan af de
större hufvud- och handelsstäderna, förnämligast de,
som hörde till hansan, underhöll för att fortskaffa
handelsunderrättelser, slutligen
u. B. vii.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
