Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den underjordiska jernvägen - Vattenomnibusen - Stadsbudsinrättningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man ned under jorden. Den berömda, nu blott föga
begagnade tunneln under Thames gaf första iden
härtill. På uppmaning af Ingeniör John Fowler
bildade sig ett med betydligt kapital försedt
bolag, som skulle skaffa London en underjordisk
jernväg. Jätteföretaget är nu lyckligt fullbordadt,
och sedan 1863 befara underjordiska lokomotiv tunneln,
alldeles som omnibusarna gatorna ofvan jord.
En beskrifning på denna underjordiska jernväg ha vi
redan lemnat i Uppfinningarnas bok, band I, s. 408.
Vattenomnibusen. De lättnader, samfärdseln
erhållit öfver och under Londons gator, voro ännu ej
tillräckliga; man har äfven tagit Thames i anspråk för
hennes räkning. På de trånga gatorna i City uppstår ej
sällan stockning bland de tusentals åkdonen, och denna
räcker mången gång flera minuter; den tid, som då går
förlorad, medför, efter hvad engelsmän beräknat, en
daglig penningförlust af en half million pund. Hvar
och en tränges, har brådt om, knuffas och hindrar
både sig sjelf och andra. Att med omnibus eller
droska komma fram genom trängseln är en hjeltedat, som
endast Londons kuskar kunna utföra. Denna olägenhet
vidlåder hvarken den underjordiska jernbanan eller
Vattenomnibusen på Thames. Der gå för närvarande 300
små numrerade ångbåtar, hvilka for en penny (7 1/2 öre)
frakta passagerare från Blackwall i östra ändan af
staden under de många broarna till Chelsea längst
bort i den vestra.
Vattenomnibusen är dock ej uteslutande egendomlig för
verldsstaden vid Thames. Äfven i andra större städer,
der hela stadsdelar skiljas af breda floder eller
sund, uppträder han antingen i form af ångfärja,
såsom mellan New-York och Brooklyn, eller af ångslupar,
såsom i Stockholm, bland hvars trafikmedel
dessa små snabba farkoster utgöra ett af de mest
karakteristiska.
Stadsbudsinrättningen. Bredvid dessa den nyare
tidens samfärdsanstalter, som betjena sig af ång-
och hästkraft, har utbildat sig en inrättning,
som blifvit af ganska stor vigt för samfärdseln
inom de större städerna. Ofta, då vi ville ha ett
ärende hastigt uträttadt, hade vi ej något bud att
skicka. Vi gingo ut på gatan för att se oss om efter
ett sådant. I gathörnen stod der midt i solbaddet
en hop lättingar, hvilka, dagdrifvare till yrket,
fordrade rundlig betalning för att uträtta den minsta
småsak och ändå ej voro att lita på. Dessa ruskiga
figurer, som merendels höllo sig i närheten af
någon krog, ser man nu mera sällan på våra gator,
men i deras ställe träffa vi på medlemmar af väl
ordnade stadsbudsinrättningar, hvilka vid första
vink äro färdiga att uträtta ett ärende och, hvad
som är väsentligast af allt, erbjuda oss säkerhet för
dess riktiga utförande. Öfver allt har allmänheten
med glädje helsat dessa inrättningar, och de ha
inom kort gjort sig så oumbärliga, att, i händelse
de upphörde, en känbar lucka skulle uppstå i våra
städers samfärdsmedel. En köpman från Bromberg, Edvard
Berger, grundade den första stadsbudsinrättningen,
hvilken hvilade på följande grunder:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
