Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jernvägarnas användning för militära ändamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och posteringar vid hufvudbangårdar, vägknutar,
broar, viadukter, tunlar o. s. v. är derför en vigtig
uppgift for härföraren. En stor mängd företag i det
lilla kriget går hufvudsakligen ut på att sätta sig
i besittning af eller förstöra jernvägslinier, ja,
krigsteoretiker ha till och med talat om ett
jernvägskrig och uppstält särskilda regler derför, ehuru
det ej är något annat än ett partigängarkrig, likt
det, som de franska franctirörerna 1870 med framgång
förde i ryggen på de tyska arméerna.
Till trupptransporter i större skala under kriget
torde jernvägarna endast i sällsynta fall komma att
användas, t. ex. då det är fråga om att förflytta
en här från en krigsskådeplats till en annan, såsom
den österrikiska sydhären från Italien till Donau
1866. Under det borgerliga kriget i Amerika blef
den ungefär 100 000 man starka Tennesseehären 1864
befordrad på jernväg, och dock försvårades saken
af den omständigheten, att transporten skedde i
fiendeland och oupphörligt stördes af fiendtliga
angrepp. Att under sådana omständigheter 1577 kanoner
med ammunition, l million gevär, 1 300 000 kanonkulor
o. s. v. kunde på ett år skickas efter denna här,
måste anses som något utomordentligt.
Ännu mera sällan torde jernvägarna kunna användas
omedelbart för striden. Redan den omständigheten,
att trupperna endast afdelningsvis efter hvarandra
kunna inträffa med jernvägstågen på en viss punkt,
förbjuder en dylik användning. Endast vid försvaret
af långa linier, kuststräckor, flodstränder och
landets gränser skall man använda jernvägarna för att
kasta truppafdelningar från en hotad punkt till en
annan. Vid större trupptransporter, som taga längre
tid, utarbetas för hvarje härafdelning en rese-
och marschtablå af särskildt dertill beordrade
generalstabsofficerare. För hvarje trafikerad
hufvudlinie tillsättes en liniekommission,
bestående af en generalstabsofficer och en högre
jernvägstjensteman, som bestämmer hvarje tågs afgång
och ankomst, utsätter rast- och förplägningsstationer,
håller jernvägsmaterielen i beredskap och öfvervakar
trupptransporten på hela linien. Under henne stå
etappkommissionerna på hufvudstationerna, d. v. s. de
stationer, der trupperna stiga i och ur eller
rasta; de ha att tillse tågens iordningsställande
och regelbundna afgång, sörja för ordningen på
bangårdarna, truppernas säkerhet och förplägning m. m.
På ett trupptåg fortskaffas vanligen en bataljon på
l 000 man, eller en sqvadron med 150 hästar, eller
ett batteri af 6 kanoner, eller tre fjerdedelar af en
ammunitions- eller annan kolonn, hvarje truppafdelning
med sin krigs-attiralj.
Man räknar på hvarje axel af en jernvägsvagn 16 man
med full fältrustning, eller 3 till 4 hästar med l
till 2 väktare, eller 1/2 till 2/3 vagn.
De särskilda trupptågens hastighet, inberäknadt de små
uppehållen, beräknas i medeltal till 3–3 1/2 geografiska
mil i timmen; efter 6 till 8 timmars färd skall hållas
l till 2 timmars rast.
Vid långvarigare transporter befordras dagligen på
enspåriga banor 8 till 10, på allt igenom tvåspåriga
linier 12 till 14 trupptåg. En härafdelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
