Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna tidigare del af sin färd, timmerstockarna
råka ut för äfventyr, kila fast sig mellan
klippstyckena,( fastna i en trång krök, torna upp
sig till höga vallar, med ett ord komma i kinkiga
lägen, hvarutur flottningsmanskapets båtshakar och
yxor måste förhjelpa dem. Vår bild (fig. 64), en
kopia af en tafla af en framstående svensk konstnär,
ställer just framför oss en sådan scen från Vermlands
finnskogar. Men det är ej endast de strida elfvarna,
som på detta sätt få tjenstgöra som timinerforslare;
äfven de lugnare vattendragen och sjöarna blifva i
detta hänseende vigtiga farleder. Stockarna färdas
dock ej här på egen hand och hvar för sig vägen fram,
utan framdrifvas, förenade till flottar, af sin
särskilda besättning, som om bord söker inrätta sig
så hemvarmt som möjligt, eller framdragas, såsom nu
mera ej sällan är fallet, af bogseringsångbåtar. Om
bygnadssättet af dessa flottar, liksom i allmänhet
om hela flottningsväsendet, ha vi redan i tredje
bandet af Uppfinningarnas bok (sid. 418 och 426–428)
lemnat en skildring.
Men utom de egentliga floderna har vårt land i flera
af sina hafsvikar och insjöar farleder, som på visst
sätt kunna ställas vid sidan af de förra. Främlingen,
som, kommande utifrån, passerar fram genom vår
inre skärgård med dess långsträckta öar, skall
på många ställen tro sig färdas på en bred flod,
och hela seglingen upp till Stockholm från Vaxholm
skall styrka honom i denna föreställning. Mälaren
med sin på längden utsträckta form är till sin
praktiska nytta och mångenstädes till utseende heller
ingenting annat. Som en majestätisk flod skär han
djupt in i landet och står med kanaler i mångsidig
förbindelse med andra farleder, hvilka liksom bilda
hans bifloder. Sådana långsträckta flodlika sjöar
och sjösystem, som antingen redan äro farleder eller
förträffligt egna sig dertill, har för öfrigt vårt
land i ej ringa antal att uppvisa. För att ej tala om
Vettern, erinra vi blott om den kedja af sjöar, som
bildar Kinda farled i Östergötland och Småland, Sommen
i den senare provinsen, de egendomliga långsträckta
sjöarna i Dalsland och Vermland (Lelången, Stora Lee
m. fl.), som nyligen blifvit satta i förbindelse med
Venern, det perlband af små sjöar (Yngen, Daglösen
m. fl.), som, sins emellan förbundna med jernbanor,
föra från Filipstad ned till Kristinehamn, sjöarna
Barken och Vesman i Dalarna, de ofvan nämda sjöarna
Bergviken och Varpen i Helsingland, Refsundssjön
i Jemtland på vägen mellan Sundsvall och Östersund
samt Storsjön, Kallsjön och Anjan i samma provins,
hvilka med mellanliggande sträckor landsväg bilda en
sammanhängande förbindelse mellan Östersund och norska
gränsen. Med ett ord, så godt som i alla delar af vårt
land har naturen med frikostig hand utstrött dessa
präktiga vattenspeglar, som äfven i Jernvägarnas
tid och broderligt understödda af dem kunde för
samfärdseln öppna stora, hittills afspärrade trakter.
Tillse vi, hvilka de trafikmedel äro, hvaraf
samfärdseln på dessa vattenleder nu begagnar sig,
skola vi endast på ett par årtionden finna en
förändring, som väl kan kallas en fullständig
omstöpning. De gamla tungbygda jakterna, som i
seklets början så godt som enväldigt beherskade den
inre sjöfarten och på hvilka våra fäder, utrustade
med matsäck för hela veckor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
