Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flodfarten i utomeuropeiska länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppstått på floden från Nikolajefsk upp till de
malmrika trakterna vid Nertsjinsk. Äfven Sibirien
har jättefloder, såsom Obj, Jenisej, Lena m. fl.,
men de utfalla i Ishafvet, äro en stor del af
året tillfrusna och derför blott i inskränkt grad
tillgängliga for sjöfarten.
Af Afrikas floder möter oss först Niger, hvars längd
uppgifves till 650 geografiska mil. Oaktadt sin längd
har denna flod ej för den svarta verldsdelen fått
lika stor betydelse som den heliga, hemlighetsfulla
Nil. Likväl ha europeiska ångfartyg framträngt på
Niger långt in i det inre, ända in i hans stora
biflod Binue, medan Nil för sina vattenfall mera
befares af flodbåtar. Det gamla ordstäfvet »caput Nili
quaerere», söka Nils källa, hvarmed man i allmänhet
ville uttrycka något omöjligt, har nu förlorat sin
betydelse, och från eqvatorn ända till Alexandria
vid Medelhafvet kunna vi oafbrutet följa denna flod,
som är den längsta ej blott i Afrika, utan äfven
på hela jorden. Liksom han i årtusenden befruktat
Egypten, verkar han äfven lifgifvande på den handel,
som följer hans strömfåra från Etiopiens folk till
de hvita menniskorna vid Medelhafvet. Man färdas nu
på Nil ända till fjerde graden nordlig bredd, och
åtta månader om året fyller nordanvinden, seglen på
de fartyg, som fara floden uppför.
Nil, som man egnade gudomlig dyrkan, blef redan i
den grå forntiden af egypterna vårdad med största
omsorg. Många nilmätare angåfvo vattenhöjden,
Moerissjön afledde vattnet och ökade eller minskade i
mån af behof öfversvämningen, och särskildt dertill
förordnade medlemmar af prestkasten vakade öfver,
att ingen med orena ämnen smutsade det rena,
heliga vattnet. Den fruktbarhet, Nil genom sina
öfversvämningar skänker Egypten, är allmänt bekant,
och det förvånar oss derför ej, när vi höra de gamla
egypterna kalla Nil »allra heligaste fader», »landets
bevarare», »den store guden». Från katarakterna till
Medelhafvet foro dagligen upp- och nedför floden
tusentals af dessa nilbåtar, som med sina målade
sidor, brokiga segel och lätta paviljonger måste ha
erbjudit en förtrollande anblick. Några af båtarna
befordrade passagerare, gjorde glada lustfärder och
allvarliga pilgrimsresor, andra drefvo handel och
fraktade antingen Etiopiens och Egyptens varor till
hamnarna vid hafvet eller förde Asiens och Greklands
skatter till Nils sydligare områden.
Medan sålunda Europa, Asien, Afrika och Amerika äro
rika på floder och i sina inre delar tillgängliga
för sjöfarten, är deremot den femte verldsdelen,
Australien, i detta afseende så mycket sämre
lottad. Det torra klimatet är alls icke gynsamt
för uppkomsten af floder, hvilka också större
delen af året endast bestå af en rad gölar och
träsk. Mången flod, som med ståtligt lopp kommer ned
från bergstrakten, utsinar några mil längre bort,
och endast den 180 geografiska mil långa Murray, som
underhålles af snömassorna på Australalperna, är en
ständig flod. Men äfven han slutar i en insjö. Den
inre kontinenten har blott små åar eller träsk,
som snart försvinna i sanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
