Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kanaler i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland Tysklands kanaler har Donau-Mainkanalen
blifvit mycket omtalad. Redan Karl den store skall
ha påtänkt att medelst en vattenväg; mellan Donau
och Rhein åvägabringa en förening mellan Nordsjön
och Svarta hafvet. Men först efter ett årtusende blef
denna tanke förverkligad af konung Ludvig I af Baiern,
då han bygde Donau-Main- eller Ludvigskanalen. Denna
kanal, som har en längd af 23 1/2 geografiska mil,
sträcker sig från Kelheim vid Altmühls utlopp i
Donau till Nürnberg (15 1/2 mil) och derifrån till
Bamberg (8 mil). Påbörjad 1834, blef han 1846
öppnad för trafiken. Anläggningen fordrade ett
kapital af öfver 16 millioner gulden (l gulden =
1,75 kronor). I medeltal är kanalen upptill 57, i
bottnen 34 fot bred och 5 fot djup. Vid högt vatten
kan hans djup utgöra 8,4 fot, men under torra,
år till och med blott 2 fot; han är då för många
fartyg oanvändbar. För resan från Kelheim till Bamberg
eller tvärt om behöfva de af hästar dragna, fartygen
4–6 dagar. Kanalen är emellertid mycket förfelad och
merendels-obrukbar äfven vid högt vatten. Långt ifrån
att gifva någon ränta på anläggningskapitalet, står
han i statsbudgeten med ett deficit, som 1867 t. ex.,
uppgick till 80 000 floriner (140 000 kronor).
De flesta kanalerna i Tyskland har Preussen, och i
synnerhet har den preussiska köpmanskåren arbetat
på åvägabringandet af dylika vattenvägar. Friedrich
II lät redan 1774 bygga Brombergskanalen. Det första
rummet bland de preussiska kanalerna intager dock den
yngsta, nämligen den Oberländska mellan Osterode
och Elbing i provinsen Preussen. Vid hans byggande
har man tillämpat det lutande planets system efter
förebild af Morriskanalen i Nordamerika. Oberland
kallas den del af Ostpreussen, som från gränsen
af kretsen Elbing sträcker sig mot söder till
Deutsch-Eylau, mot öster till floden Passarge och
i norr genom den ermländska kretsen Braunsberg
skiljes från Frisches haff Det är en landsträcka om
85 geografiska qvadratmil, som, bebodd af vid pass
200 000 invånare, har betydliga skogar och talrika insjöar
samt oaktadt sin medelmåttiga fruktbarhet frambringar
mångahanda till utförsel lämpliga alster, såsom
timmer, tjära, potatis, råg, ull, sprit och lin. För
att skaffa dessa trakter beqvämare förbindelser och
i synnerhet för att kunna draga större vinst af de
betydliga skogarna, som ensamt ha ett ytinnehåll
af ungefär 103 400 tunnland, beslöt man öppna en
vattenväg: genom att sammanbinda de oberländska
sjöarna med hvarandra och med Drausensjön, hvilken
genom sitt utlopp, floden Elbing, står i förbindelse
med Östersjön. Kanalanläggningen, som börjades 1844,
medförde betydliga svårigheter, emedan Pinnau-
och Samrodtsjöarna, som ligga närmast intill
Drausensjön, voro de högsta och lågo ej mindre än
370 fot öfver den senares yta. De andra sjöarna hade
olika höjd. Då deras sammanbindning genom slussar
skulle ha blifvit mycket obeqväm för sjöfarten,
beslöts att så mycket som möjligt bringa sjöytorna
i jemnhöjd. Det öfverflödiga vattnet afleddes genom
Liebeån till Drewenzsjön. Genom Abiszgasjön, hvars
vattenspegel var 5 fot lägre än de närliggande Duben-
och Geserichsjöarnas, anlades en aqvedukt på det sätt,
att man i sjön utfylde en 135 fot bred och på sina
ställen ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
