Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kanaler i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Reynolds föll på den tanken att forsla båtarna på
vagn. Han bygde en kanal med ett lutande plan af
74 fots stigning, der två fyrhjuliga vagnar på
jernskenor drogo fartygen upp och ned på det sätt,
att den ena vagnen genomtyngden hos den utför rullande
drogs uppför. Mera storartade äro de lutande plan,
som stå i samband med Morriskanalen i Pennsylvania,
på hvilken fartyg af ända till öfver 800 centners
drägtighet från Lehigh, en biflod till Delaware, gå 22
geografiska mil till New-York och under vägen passera
29 slussar och 23 lutande plan på åttahjuliga vagnar.
Hvarje plan består af två ytor, en stigande och
en fallande. Den nedre delen af den senare har
svagare lutning än den öfre, nämligen som 1 till
30, den öfre deremot som 1 till 12. Hela längden af
hvart och ett af de fyra lutande planen utgör 1/16
geografisk mil. Längs båda ytorna af hvarje plan
gå två par jernvägsskenor, hvilande på tätt lagda
eksyllar. På skenorna rulla, då verket är i rörelse,
de åttahjuliga jernvagnarna, som äro 10 fot breda,
67 fot långa och ha en vigt af nära 600 centner,
upp och ned. I hvilande tillstånd står den ena vagnen
i den öfre bassängen, den andra i den nedre och så
djupt under vattnet, att vagnens botten befinner sig
ungefär 4 till 5 fot under vattenytan och således
blott en del af gallerverket på sidorna blir synlig.
Fartyget föres öfver vagnen och fastgöres fram- och
baktill med kettingar vid gallren. I början
följer det vagnen flytande, men snart blir
vattnet allt grundare, tills fartyget slutligen
lägger sig på honom. Samma förlopp, som i den
öfre bassängen eger rum med det ena fartyget, föregår
äfven i den nedre med det andra. Maskineriet, som
sätter i gång de med en tum tjocka linor hoplänkade
vagnarna, är ytterst enkelt och grundar sig på en
bekant mekanisk inrättning, det ändlösa tåget, som
så ofta användes, t. ex. på spinnrockar, slipstenar
m. m. Drifkraften är vattnet, som ledes ur kanalen
till ett utanpå maskinhuset befintligt kolossalt
vattenhjul. Hjulet håller 30 fot i diameter och har
60 skofvelrum till upptagande af det genom en ventil
ur kanalen tillströmmande vattnet. Rörledningen
från kanalen till hjulet håller 3,37 fot i diameter
och medger ett vattentillopp af 0,7 skålpund i
sekunden. Hjulet, som är ett underfallshjul,
erhåller genom vattnet 68 hästars kraft. För att
forsla ett fartyg öfver hvart och ett af de lutande
planen åtgår en fjerdedels timme, hvarunder man
således tillryggalägger 1/16 geografisk mil. På det
första lutande planet, vid byn Buchwalde, nedstiger
man 74, på det andra (vid Kanten) 67, på det tredje
(vid Schönfeld) 88 och på det fjerde (vid Hirschfeld)
77 fot. De lutande planen, som äro förenade
genom kanaler om tillsammans 20 200 fots längd,
åstadkomma på en sträcka af 1 1/4 geografisk mil en
sänkning af 303 fot; det återstående nedstigandet
sker genom 5 slussar.
Hela längden af den genom Oberlandskanalen skapade
vattenvägen utgör 25 3/4 geografiska mil, af hvilka
1 1/4 komma på de lutande planen, inberäknadt de
mellan dem gående kanalerna, 4 1/4 på den öfriga
kanalen och 20 1/4 på de ofvan nämda sjöarna. Det
dröjde sjutton år, innan verket hann bli färdigt:
från 1844 till våren 1861, då den nya vägen öppnades
för trafiken. Samtliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
