Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marknaden i det forna Mejico - Marknaden i Dobbo på Aruöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skiljemynt använde man kakaobönor, hvilka räknades
till 24 000 stycken och kallades patlaktli,
bytesmedel. Prägladt mynt kände man ej; deremot
gälde pennrör, fylda med guldstoft, och kopparbitar
som värdemätare.
Allt, hvad jordbruk och slöjd i det forna Mejico
frambragt, kunde erhållas på tianquiz. Der funnos
slafvar och boskap, gödda hundar, hvilka utgjorde
en älsklingsrätt, timmer och ved, grönsaker af alla
slag, honung och vax, fisk och färskt kött. De gamla
mejicanernas skinnmattor kunde täfla med vårt finaste
marokäng, de brokiga mantlarna af fjäder utgjorde den
största prydnaden, bomullstyg, färgade med kochenilj
eller indigo, täflade med de sidenartade tygen af
en larfs kokongtrådar, guld så väl i form af sand
som i stänger förekom på marknaden, ädelstenar
och juvelerararbeten bländade ögat, solskärmar,
solfjädrar och musikaliska instrument, krukmakarvaror,
skodon, snickararbeten och fint flätade mattor
funno här köpare. Den, som var hungrig, kunde
hos matvaruhandlarna få fågelpastejer, fisktårtor,
äggkakor och rostadt majsbröd; till törstens släckande
tjenade den ännu i dag omtyckta, af agavens saft
beredda pulquedrycken. Ingenstädes kunde man dock få
se ett stycke jern, ty aztekerna kände ej konsten att
framställa det, och likväl besutto de en hög odling,
såsom denna beskrifning på deras marknadsväsen visar.
<b>Marknaden i Dobbo på Aruöarna.</i> Ej ens den vilde
papuan är obekant med marknader, efter hvad vi höra
af engelsmannen Wallace, hvilken på sin resa i den
indiska arkipelagen besökte marknaden i Dobbo på
Aruöarna invid Nya Guinea. I mars uppnår der varande
marknad sin höjdpunkt, och dit komma då från när
och fjerran öborna i sina båtar. På en natt uppväxer
en mängd kojor på den eljest öde platsen. Kineser,
malajer, européer, väl 500 främlingar komma dit
för att försöka sin lycka, och allt tillgår här
i lugn och ordning. Utan en tillstymmelse till
regering, utan polis, utan domstolar lefver denna
blodtörstiga, tjufaktiga och okunniga befolkning
fredligt tillsammans. Det är handelns genius, för
hvilken sjelfva dessa vildar böja sig. Hvar enda koja
i Dobbo förvandlas till en handelsbod, der europeiska
och malajiska varor utbytas mot öarnas alster. De
vigtigaste af de inhemska varorna äro perlemor och
tripang (de äfven under namnet holoturier bekanta
stråldjuren), vidare sköldpaddskal, ätliga svalbon,
bygnadsvirke och paradisfåglar. Wallace beräknade
utförseln från marknaden i Dobbo 1857 till 18 000
pund sterling (324000 kronor).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
