- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Sjunde bandet. Verldshandeln, dess utveckling, gång och medel /
275

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamlas sjöfart

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dag alla folkstammar, som bo vid hafsstranden, om
de än äro aldrig så vilda och outvecklade, ha sina
ekstockar och båtar, med hvilka de styra ut på vågorna
för att af dem tillkämpa sig byte. Naturligtvis
kan i fråga om de äldsta tiderna ej bli tal om en
sjöfart i nutidens mening; man måste hålla sig i
närheten af kusterna och kunde blott färdas om dagen
vid klart väder. Så obetydliga än dessa kustfärder
torde förefalla oss, voro de likväl af det djupaste
inflytande på odling och handel. Man ryckte hvarandra
närmare, kunde på ett beqvämare sätt utbyta medel
och tillfredsställa talrika behof, lättare och
beqvämare i samma mån färderna utsträcktes. Om än i
sin början aldrig så obetydlig, måste dock kustfarten,
en gång väckt till lif, hastigt vinna i omfång och
betydelse. Med hvarje förbättring i sjöväsendet steg
djerfheten, man vågade sig allt längre ut på villande
haf, och då fenicerna, förtroende sig åt vänliga
stjernor, med sina kölar klöfvo Medelhafvets vågor,
voro redan vidt aflägsna länder indragna inom handelns
område. Dessa fenicer, födda sjö- och handelsmän,
voro äfven, så vidt vi veta, de första, som af begär
efter vinst upptäckte obekanta länder. De foro ej
blott till, utan äfven utom Herakles’ stöder, såsom
Gibraltars sund då kallades, besökte Canarieöarna,
Azorerna, Nordsjöns kuster och England samt beforo det
Indiska hafvet. Med det inre Asien och Afrika voro de
väl bekanta. Enligt Herodotos skola under konung Neko
feniciska skepp från Röda hafvet kringseglat Afrika,
en berättelse, som ej obetingadt bör hänföras till
diktens verld.

De gamla fartygen skilde sig dock till
utseende, bygnadssätt och inredning betydligt
från nutidens. Först då invånarna på ön Tasos
vid Macedoniens kust försett fartygen med däck,
förtjenade dessa namn af skepp. Vid denna tid hade man
två slags fartyg, de breda, i begge ändarna afrundade
samt de långa och spetsiga. De förra användes blott
som transportskepp för korta färder utefter kusterna,
de senare deremot tjenade till köpmansskepp på längre
färder och till krigsskepp. Efter antalet af roddarna,
hvilka i början blott rodde från en enda bänk, erhöllo
de olika namn. Längre fram hade man två, sedan tre och
slutligen fyra roddarbänkar. Kartager och romare hade
fem, Alexander den store tio och Ptolemeos Soter tolf
roddarbänkar. Alexanders djerfva tåg skulle knapt
varit möjliga, om han ej på dem blifvit kraftigt
understödd äfven till sjös. Under hans tåg till det
vestra Indien (327 f. Kr.) förde hans berömde amiral
Nearkos från Amfipolis den macedoniska flottan ut ur
Indus öfver Arabiska hafvet in i Persiska viken och
upptäckte på denna färd Eufrats och Tigris’ mynningar.

Den tidens äldsta fartyg voro lika bygda i begge
ändarna, så att de kunde gå både med aktern och
fören förut; naturligtvis gick det ena lika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:19:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/7/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free