Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöfarten i medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sedan den angelsachsiske konungen Ethelred I
(871) stupat i striden emot dem, fingo de fast fot
på Englands kust.
De nordiska fartygen från 9:e till 12:e århundradet
voro af olika slag, allt efter som de tjenade
fredens eller krigets syften eller, hvilket var lika
vanligt, båda på en gång. Lastskeppet, byrdingen,
skilde sig lika mycket från köpmansskeppet, knorren,
som denna från draken eller härskeppet. I de isländska
sagorna från denna tid omtalas Olaf Trygvassons drake
som jätten bland de skandinaviska fartygen. Detta
skepp öfverträffade i skönhet, storlek och utsiring
allt, hvad man dittills i den vägen sett. Det hade
på hvar sida 34, enligt andra uppgifter 58 åror,
och får man tro sagornas beskrifning deraf, hade
det ungefär samma längd som de stora galererna i
16:e århundradet. Drakarna borde kunna motstå ett
mera stormigt haf; de voro derför breda, hade hög
akterspegel, samt för att kunna flyta på grundare
vatten, platt botten och ringa djupgående.
Nordmännens krigsskepp voro allesammans lika i för
och akter, med undantag af några, som i framstammen
hade en liten egendomlig påbygnad, kastellet, der
bågskyttar och slungare hade sin plats. Framstammen
bar som galion bilden af ett drakhufvud, medan
bakstammen slutade i en ringlande stjert; deraf
namnet. Så väl fram- som bakstam var betydligt upphöjd
öfver mellanskeppet. Om de nordiska fartygens inredning
har man sig ingenting med säkerhet bekant. De hade
vanligen blott en mast med ett råsegel; dock
skola äfven vikingaskepp förekommit med två segel, ett
i fören och ett i aktern. Rodret var en spadformig,
bred åra med ett kryckhandtag och akterut anbragt på
båda sidorna om fartyget. Nordmännens ankare voro
nästan lika med nutidens, dock hade de ännu ej den
nu brukliga ankarstocken af trä eller jern.
I 12:e århundradet uppkommo galejorna, ett slags
galerer, som voro bygda för snabbsegling och försedda
med blott en rad roddarbänkar. Galejorna hade blott en
mast i främre delen af fartyget. En mindre galeja var
den så kallade galeonen, hvilken, såsom kortare och
mera snabbseglande, kunde med långt kraftigare verkan
kasta den grekiska elden, som utgjorde den tidens
artilleri. Då galejorna fingo en bredare och bukigare
form, uppstod deraf senare galea grossa. Af
galejorna hade somliga två, andra tre åror på en och
samma bänk, och senare, särdeles i 16:e århundradet,
funnos sådana, som hade ända till fem åror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
