Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenvägarnas osäkerhet - Sjöröfvarstaterna vid Medelhafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handeln dermed. Detta väckte ond blod hos holländare,
fransmän och engelsmän, hvilka först genom
smyghandel skaffade sig del i Amerikas skatter och
sedermera genom öppet anfall sökte bryta det spanska
monopolsystemet. Redan hade Drake och Cavendish i
det engelsk-spanska sjökriget brandskattat de spanska
hamnarna i Söderhafvet och öppnat den stora ringdans,
som medförde den spanska sjömaktens undergång. Hvad
de börjat, det fullbordade bukaniererna och
flibustiererna.
Vestindiens många öar erbjödo engelska och franska
sjöröfvare ypperliga smygvrår, der de kunde lägga sig
i forsåt för de spanska handelsfartygen och hvarifrån
de lätt kunde öfverfalla kustorterna. I början
underlägsna, blefvo de slagna af spaniorerna och
tvungna att afstå från sjöröfveriet. De slogo sig då
ned på San Domingo, lefde af jagt, och af de halster,
buccane, hvarpå de rostade de slagtade djurens kött,
erhöllo de namnet bukanierer. Snart repade de sig dock
åter, drogo till sig förstärkningar och lyckades under
befäl af en Morgan och en Sharp tillfoga spaniorerna
känbara förluster. En tid tänkte de till och med
grundlägga en särskild fribytarstat, som säkerligen
äfven skulle kommit till stånd, om ej England satt
sig deremot. Efter hand blefvo i medlet af 17:e
århundradet Campeche, Portobello, Chagres, Panama,
Vera Cruz och Guayaquil af bukaniererna antingen
belägrade eller eröfrade och utplundrade. Mer
än en gång lade de sig i forsat för den berömda
silfverflottan, som årligen afgick från Acapulco
i Mejico till Manila på Filippinerna för att bringa
Nya verldens skatter i säkerhet.
Sedan freden mellan England och Spanien var återstäld,
upphörde småningom bukanier- eller flibustierväsendet,
såsom man äfven kallade det efter engelska ordet
freebooter, fribytare, och många af de forna
sjöröfvarna egnade sig åt fredliga yrken. Till dem
hörde deri berömde sjöfararen William Dampier,
som åtföljt Morgan på hans tåg öfver näset till
Panama 1671, verksamt deltagit i eröfringen af
denna stad och vid sjelfva Manila gjort jagt på
silfvergaleonerna. Trött vid sjöröfvarlifvet,
lemnade han dock slutligen sina kamrater och
anträdde i britiska amiralitetets tjenst en rad af
upptäcktsresor, som höra till de mest framstående i
17:e århundradet. Dampier genomströfvade hela den
östasiatiska arkipelagen, kom 1699 till Australien,
upptäckte Nya Britannien, det efter honom benämda
Dampiersundet och en mängd små öar. På sin återresa
till Europa led han den 24 februari 1701 skeppsbrott
vid ön Ascension i Atlantiska hafvet. Här måste
han lefva i en håla ända till den 8 april, då han
befriades af förbiseglande engelska krigsskepp. Hans
förra äfventyrliga lif försonades genom en glänsande
kedja af upptäckter, hvarmed han riktade geografin.
Sjöröfvarstaterna vid Medelhafvet. Vid samma tid,
som Nya verlden blef målet for europeiska sjöfarare
och conquistadorer, som Medelhafvet nedsteg från
sin gamla betydenhet, som Venezias och Genovas makt
började sjunka, bildade sig på Afrikas norra kust
de muhamedanska barbareskstaterna Algier, Tunis och
Tripoli. Deras sjöröfvarflottor brandskattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
