Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöröfvarstaterna vid Medelhafvet - Sjöröfvarna i de östasiatiska farvattnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kustländerna, slogo mer än en gång de talrika
venezianska galererna och förlamade hela handeln på
Medelhafvet. De kristna, som de bortröfvade, släpades
af dem i det grymmaste slafveri, och sjelfva Tunis’
förstöring af kejsar Karl V kunde blott för en
tid hämma det onda. Ej ens johanniterriddarna,
hvilka på Malta uppbygt sin starka klippborg,
förmådde utrota barbareskerna, hvilkas strid mot
de kristna tillika var ett religionskrig. Många
europeiska stater beqvämade sig till och med att
afsluta fördrag med dem och erlägga tribut, för
att deras flagga skulle obehindradt kunna svaja på
Medelhafvet. England erlade 400 pund sterling (7 200
kronor), Holland 15 000 piaster, Danmark 25 000 och
lika så Venezia, Frankrike, Sverige och Spanien. Redan
häraf finner man, hvilket plågoris dessa sjöröfvare
voro, och endast småningom blef med Turkiets förfall,
under hvars öfverhöghet de stodo, och med Algiers
eröfring af fransmännen 1830 deras makt bruten, om
också riffpiraterna på Marokkos kust ända in i vår
tid uppbringade ett och annat europeiskt fartyg.
Sjöröfvarna i de östasiatiska farvattnen. Mycken
likhet med de gamla bukaniererna förete de malajiska
och kinesiska sjöröfvarna i Ostasiens arkipelag,
hvars ölabyrint med sina många villsamma farleder,
farliga klippor och präktiga vikar i sjelfva verket
synes liksom skapad för sjöröfveri. Förbi de stora
öarna Sumatra, Java, Borneo och Filippinerna går
den stora handelsvägen till Kina och Japan, hvilken
årligen befares af tusentals europeiska fartyg,
lastade med te, silke, kryddor, perlor, ebenholts,
ris, peppar, tobak, kaffe och socker. Denna handel
lider genom piraterna stora förluster. Under
föregående århundraden voro sjöröfvare derstädes
en sällsynt företeelse, men sedan holländare och
portugiser planterat sin flagga på de herliga öarna
och underkufvat de inhemska furstarna, slöto dessa
förbund med hvarandra och utskickade sjöröfvare för
att skada inkräktarna. Derigenom blef sjöröfveriet
i dessa trakter satt i formligt system, och hela
överiden från Nya Guinea ända till Sumatra vimlade af
fribytare. Sjöröfveri anses hos dem ej som ett brott,
utan som en patriotisk pligt, och särdeles är det de
sjödugliga malajerna, som med sina snabbseglande
prauer skjuta fram från sina dolda smygvrår och söka
uppbringa de europeiska fartygen, hvilka nu sällan
våga sig ut på det östasiatiska hafvet utan att
vara beväpnade.
Lika farliga som dessa äro de kinesiska
sjöröfvarna. Utan att, som malajerna, vara bemyndigade
dertill af sina furstar, bege de sig ut på egen
hand och svärma med sina dsjunker vida omkring;
men många af dem bli också hängda i Singapor eller
Hongkong. Man antar, att mer än 100 000 menniskor i
östra Asien lefva af sjöröfveri. Blott vissa tider
af året drar piraten ut på sin prau, antingen,
ensam eller, hvilket är vanligare, tillsammans med
andra i hela flottor. Eljest är han fiskare eller
en fredlig åkerbrukare, som bebor en liten landtlig
by vid hafsstranden. Sådana pirater äro i synnerhet
hafsdajakerna på Borneo, för hvilka engelsmannen
James Brooke till största delen förstört handtverket,
sultanen af Sulu, hvilken är en formlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
