Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöfarten i nittonde århundradet före ångkraftens uppfinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad betyda väl nu mera en Hieros
praktskepp! Fenicernas, kartagernas, grekernas och
romarnas roddarskepp voro blott små kustfarare, eller
öfverforo de på sin höjd »talatta», Medelhafvet,
medan den egentliga oceanen blef dem främmande. Äfven
fenicernas färder sträckte sig blott utmed oceanens
kust. I sammanhang härmed finna vi hos fartygen en
ringa drägtighet, som torde ha varit ungefär lika
med våra nu varande kustfarares. Med några få undantag
hade skandinavernas och korsfararnas skepp lika litet
som italienarnas och barbareskernas galerer väsentligt
vuxit i storlek-Först från 17:e århundradet se vi en
regelbunden tillväxt i lästetal. De uppblomstrande
kolonierna i alla verldsdelar sände till Europa
allt flera och rikare alster, som måste lastas på
större fartyg, än förut varit brukligt. Våra vanliga
europeiska handelsfartyg lasta nu i medeltal 200 ton,
medan för närvarande en drägtighet af 1000 ton ej
mera är någon ovanlighet;, ja, ett och annat fartyg
går till och med upp öfver 5 000 ton. Det vigtigaste
framsteget i sjöfarten är dock ångkraftens användande.
Ehuru ännu ej 60 år förflutit, sedan ångskeppet
Savannah öfverför Atlantiska hafvet, förefaller
oss likväl detta fartyg redan nästan som en myt, så
mycket mer som dess historia blott är ofullkomligt
känd. Den 22 augusti 1818 gick det af stapeln i
New-York, och i april följande år gjorde det en
profresa till den stad, hvars namn det bar. Resan
var mödosam och räckte i sju dagar. Flera gånger
måste Savannah taga sina hjul om bord, hvilket
skedde med särskilda maskiner, och fortskaffa sig
endast med segel. Trots sin ofullkomlighet lemnade
detta första försök intet tvifvel om, att man skulle
lyckas medelst ånga framdrifva fartyg på hafvet. Derpå
följde färden till Liverpool. Under vägen mötte det
ett från Bremen till Baltimore destineradt fartyg,
hvars kapten i loggboken gjorde följande anteckning:
»2 juli 1819. Vid klart väder och lugn sjö anropade
under 42° 59’ det eleganta ångfartyget Savannah, som
varit på väg i åtta dagar. Det gick med en hastighet
af 9 eller 10 knop, och kaptenen underrättade oss,
att allt ginge förträffligt. Vi kunde ej på bättre
sätt visa vår aktning för den största mekaniska
uppfinning, som någonsin uppträdt på hafvets böljor,
än derigenom, att vi uppgåfvo ett trefaldigt hurra,
som från Savannah lifligt och gladt besvarades.»
På de första raderna i New-Yorks skeppslista för den
21 augusti 1819 läser man följande notis: »Ångfartyget
Savannah, kapten Moses Stodgers, det första fartyg,
som med ånga passerat oceanen, har efter 25 dagars
resa i välbehållet skick uppnått Liverpool, till stor
förvåning för denna stads invånare. Savannah gick i
18 dagar för maskin.» Således använde det segel under
7 dagar och kan följaktligen anses som ett verkligt
öfvergångsfartyg mellan ångare och seglare. Först
senare, då Great Western och Sirius 1837 gjorde resor
mellan Liverpool och New-York, började den stora
atlantiska ångbåtsfarten och med henne en ny afdelning
i sjöfartens historia. På halfannan vecka kommer
man med det af ångkraft drifna fartyget från den
ena verldsdelen till den andra. Med trygghet klyfvas
vågorna, öfver hvilkas makt konsten gjort sig till
herskarinna. Visserligen kan det ej undvikas, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
