Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skeppsbygnadskonstens utveckling i norden och särskildt i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att bilda dels skeppsbyggmästare, dels verkmästare å
skeppsvarf. Från skeppsbyggeriinstitutet i Karlskrona
har emellertid utgått större delen af de män, som,
mer eller mindre kända, utgöra Sveriges nu varande
skeppskonstruktörer. Örlogsflottan hade i äldre tider
ingen särskild undervisningsanstalt för skeppsbyggeri,
men från och med 1800 fick flottans konstruktionskår
sin egen informationsskola. Äfven denna har nu upphört
samtidigt med den kår, hon tillhörde.
Sjöväsendets utveckling till sin närvarande höjd är
ett verk af detta århundrade, till en stor del af de
senaste åren, och nutidens alla praktiska vetenskaper
och tekniska framsteg ha i sin mån
bidragit till uppnåendet af denna ståndpunkt. De
två stora vändpunkterna i utvecklingen af nutidens
sjöväsen äro införandet af ångan som drifkraft och
träets ersättande med jern som bygnadsämne. Också
har denna senaste förändring redan vunnit en sådan
utsträckning, att man vore färdig att tro, det träet
snart skulle alldeles utträngas från sin urgamla
användning för detta ändamål. Dock kommer det alltid
att gifvas fall, då det bibehåller företrädet,
åtminstone i fråga om fartyg af vanlig storlek,
medan de nyare jättebygnaderna endast med Jernets
tillhjelp låta verkställa sig. Kolosser sådana som
Persia eller Great Eastern, utförda i trä, låta ej
tänka sig. Äfven måste kostnadsfrågan tagas i
betraktande. England, som har riklig tillgång på jern
och kol, men brist på trä, måste naturligtvis vara mera
böjdt för jernbygnad, men i de flesta andra länder måste
man ännu länge föredraga trä till skeppsbygnad, åtminstone
i fråga om segelfartyg, emedan så väl det erforderliga
kapitalet som räntorna derigenom blifva mindre.
Vi vilja nu först något närmare taga i betraktande
det bygnadssätt, som användes för träfartygen, hvilka
minst förändrat sitt gamla utseende. Af inhemska
träslag är förnämligast godt ekvirke eftersökt
inom skeppsbyggeriet, och den jemförelsevis ringa
tillgången på detta material har i ej så obetydlig
mån bidragit till träets utbyte mot jern. Detta
gäller äfven i de flesta länder i fråga om furu och
gran, hvaraf masterna förfärdigas. Äfven af brukbart
trävirke är ej allt lika passande till olika ändamål,
utan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
