Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skeppskroppens sammansättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För att skydda den del af fartyget, som befinner
sig under vattnet, hade man förr endast ett
medel, som ännu får vara tillräckligt för många
handelsfartyg. Man öfverdrog hela bottnen med
ett tjockt lag af stenkolstjära eller med en
blandning af beck, gips och svafvel, som värmdes
tillsammans. Denna svafvelsalva var i synnerhet
bruklig i Medelhafvet. Vid så behandlade fartyg fästa
sig emellertid snart i stor mängd alla slags sjöväxter
och skaldjur, som alltid göra dem tyngre och genom
sin ojemna yta minska deras fart, utan att ett dylikt
skyddsmedel dock med någon säkerhet kan förekomma
borrmaskens förstörande inverkan. Dylika fartyg måste
derför med korta mellantider åter intagas i docka
för att rengöras i bottnen (vanligen genom svag eld)
och förses med ny smörjning. Dessa olägenheter har man
lärt sig på ett verksamt sätt förekomma genom att
koppra eller kopparförhyda fartygen, det vill säga
bekläda deras bottnar med tunn kopparplåt, ett medel,
som ej har något annat emot sig än kostnaden. Äfven
vid kopparförhydning brukar man strax efter
drifningen öfverdraga bottnen med en blandning af
beck och tjära. För att få denna betäckning slät
och jemntjock afbrännes hon, en behandling,
som fordrar den allra största försigtighet, på det
ej hela skeppet skall brinna upp, såsom för några
år sedan hände med den vackra tredäckaren Trocadero
i Toulon. Sedan man utanpå den beckade ytan lagt
ett lag tjockt tjäradt papper eller filt, börjas
fastspikningen af kopparplåtarna, hvilka i engelskt
mått vanligen hålla 4 fot i längd och 14 tum i bredd
eller 4,1 svenska fot i längd och 1,2 i bredd. Härtill
får ej på något vilkor användas jernspik, utan endast
koppar- eller messingsspik. Plåtarna täcka hvarandra
likt teglen på ett tak eller snarare likt fjällen
på en fisk, och af lätt begripliga skäl så, att inga
af de ofvanpå, således öppet liggande kanterna visa
upp mot vattnet, utan tvärt om alla vågräta nedåt,
alla lodräta bakåt eller akteröfver.
Genom kopparbetäckningen är fartyget fullt skyddadt
mot borrmaskarna, och med denna fördel förenar sig
den ej mindre, att kopparbottnen håller sig fri för
alla farten hämmande bihang. Men denna betäcknings
korta bestånd var en stor olägenhet; man fann
nämligen, att kopparn oväntadt fort upplöste sig i
hafsvattnet. Man försökte nu med zinkplåt, som ännu
mycket nyttjas, dock fästa sig muslor och dylikt lika
fort vid zinken som vid stenkolstjäran, men kunna
lättare borttagas. Engelsmännen voro de första, som
använde en messingsartad blandning, yellow metal, och
denna tillverkning, på hvilken Muntz erhållit patent,
hade länge att glädja sig åt företrädet framför alla
dylika. En sådan förhydning är nu allmänt bruklig,
och nyttjas dertill spik af samma blandning. Hon
kan på sin höjd antagas räcka i 5 år, efter hvilken
tid metallen förlorat 50 procent i värde eller mer,
om fartyget varit mycket i bruk.
Sedan kopparförhydning börjat begagnas, fick man en
obehaglig erfarenhet af, hur illa koppar och jern i
vattnet kunna fördraga beröring med hvarandra eller
ens ett nära granskap. I följd af den galvaniska
verkan, som härvid uppstår, blir den sistnämda
metallen formligen uppfrätt och, långt innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
