Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skeppskroppens sammansättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
storlek går kanhända tusentals fot, innan det stannar
af sig sjelft; huru mycket längre då ett riktigt
stort! Om varfvet ligger vid en flod och följaktligen
har den andra stranden midt emot sig, blir saken
således ganska betänklig, då den nya bygnaden strax
skulle slås i spillror emot henne. Visserligen
kan man då något minska bäddens lutning, men måste
tillika vidtaga andra försigtighetsmått. Så långt ut
i vattnet som möjligt lägges ett ankare, hvilket med
ett tåg eller en ketting förenas med skeppet. Vid
aflöpningen spännes slutligen detta tåg och blir
då en tygel, genom hvilken skeppets kraftöfverskott
bry tes - eller ock icke, ty det händer äfven, att
ankaret, kettingen eller tåget blir den part, som ger
vika. Förekomma ebb och flod på aflöpningsorten, är
det af väsentlig fördel. Man kan då framskjuta grunden
för bädden så långt, som marken vid ebbtid är fri,
och aflöpningen verkställes sedermera vid flodtid,
då det stigande vattnet kommer skeppet till mötes
på halfva vägen. Aflöpningen förkortas derigenom och
blir i samma mån långsammare och mindre häftig.
På senare tiden har man i England, Amerika och
annorstädes gifvit saken en sådan form, att det
ej längre alls kan vara tal om någon aflöpning. Man
bygger ej der längre på värf, utan i dockor. Om dockor
i allmänhet och deras olika ändamål skola vi framdeles
komma att tala. Ett visst slag af dem, torrdockor,
tjenar till besigtning och tillfällig iståndsättning
af i tjenst varande fartyg. Ett sådant fartyg går
med floden från öppna sjön in i den lilla murade, med
slussportar försedda hamnen, som utgör dockan, och när
ebben inträder, blir skeppet stående på det torra, och
vattnets återvändande förekommes genom slussportarnas
tillslutande. Detta är åtminstone förloppet i teorin;
vid det praktiska utförandet kan emellertid dockan ej
bli fullt tom vid ebbtid, emedan hennes botten ligger
djupare än det yttre lägsta vattenståndet. För det
öfriga måste ångpumparna draga försorg, alltså först
undanskaffa det befintliga vattnet och sedermera
fortfarande, så länge dockan begagnas, hålla henne
tom, ty trots murar och cement förstår vattnet att
öfver allt finna små krypvägar. När nu fartyg kunna
iståndsättas i en sådan docka, är det klart, att
äfven nya der kunna byggas. Det är troligt och nästan
säkert, att det måste vara både trångt och besvärligt
att bygga fartyg i en dylik brunn, men det kan å
andra sidan äfven ha sina fördelar. En gifven vinst är
emellertid alltid, att fartygets bygnad oafbrutet kan
fortgå från sträckningen af kölen, som här ej sker
på lutande, utan på vågrätt liggande stapelblock,
genom alla klargöringens och utrustningens olika
skeden ända till vimpelns hissande i topp. Har arbetet
framskridit så långt, öppnas slussluckorna, dockan
fylles småningom, och skeppet blir flott. Skeppets
och hafvets förmälning har försiggått, ej genom ett
oförväget språng, utan i sakta omfamning, och när den
inre vattenytan kommit i jemnhöjd med den yttre, Öppna
sig slussportarna, och draget af bogsertåg, glider det
nya skeppet, likt en svan på vattnet, ut i det fria.
Den största och vackraste träbygnad, som någonsin
gungat på vågen, är säkerligen den engelska
krigsångaren Royal Albert, en jätte 279 fot lång, 62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
