Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skeppskroppens sammansättning - Fartygets upptackling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfversta ändan af denna stock, i rorhufvudet, fäst
en grof stång af jern eller trä, rorpinnen. Rodret
handteras medelst ett på däck stående styrhjul, ratt
eller drill kalladt, hvars ekrar fortsättas ett stycke
utanför hjulringen, och sålunda tjena till handtag för
drillens kringvridande. Hjulet sitter vanligen på en
vågrätt liggande jernaxel, på hvilken öfver rorpinnens
ända sitter en vals af trä eller jern, som i senare
fallet är försedd med skrufgängor. Kring denna är en
ketting eller ett tåg viradt flera hvarf; kettingens
båda, ändar ledas till hvar sin motsatta skeppssida,
gå der omkring en blockskifva och fastgöras derefter
vid rorpinnen. Vrides styrhjulet åt höger, drages på
den ena, vrides det åt venster, drages på den andra
ändan af kettingen, rorpinnen måste följa med, och
rodret vrides från sin vanliga ställning i skeppets
medellinie åt höger eller venster. Härvid ställer
sig en af rodrets ytor under större eller mindre
vinkel hindrande mot vattnet, och så liten än hela
inrättningen kan synas i jemförelse med skeppets
stora massa, ändrar detta dock genast sin riktning
och vänder sig med sin främre del just åt den sida,
åt hvilken sjelfva rodret blifvit utvridet.
På senare tiden har man med fördel användt skrufven
för rodrets handterande. Styrhjulet sitter på en
skrufspindel af jern, som ligger vågrätt i två fasta
skrufmuttrar. Skrufgängorna och muttern på den ena
spindelhalfvan ära motsatta den andra halfvans. Från
hvardera muttern, från den ena till venster, från den
andra till höger, går en stång, rörligt fäst vid båda
ändarna, till en tvärstång genom rorhufvudet. När
styrhjulet vrides, drar alltid den ena stången,
medan den andra skjuter på, hvilket naturligtvis
förorsakar rodrets vridande. Styrinrättningen är
emellertid alltid så anordnad, att rodret, i sitt
midskeppsläge, då skeppet går rätt fram, förblir
stadigt och ej slås fram och åter af vågorna, ty i
denna ställning bidrager det alltid fördelaktigt till
skeppets säkra gång och hjelper det att bibehålla
sin raka kurs. Om rodret på ett eller annat sätt
blir obrukbart eller skadadt, måste emellertid
behöfliga vändningar verkställas genom förändringar
i seglens ställning. Till dess ett nödroder blifvit
förfärdigadt och anbragt, släpar man ett tjockt tåg
eller en lätt spira vid en lina efter skeppet, som
styres derigenom, att tåget, eller spiran drages åt
den ena eller andra sidan.
Fartygets upptackling. Hvad som ännu återstår för
fartygets fulländande, innefattar sjömannen under
det allmänna namnet upptackling. Denna innefattar
allt, som hör till fartygets utrustning med master,
tackling och segel, och sönderfaller följaktligen
i tre delar. Allt trävirke, som höjer sig öfver
fartygsskrofvet och tjenar till att uppbära tacklingen
och seglen, har det gemensamma namnet rundhult och
delas i master, stänger, rår, gafflar, bommar och
spiror. Med ordet mast förstår sjömannen endast den
undre tjockaste delen af det hela; de afsmalnande
tillsatserna, hvilka först gifva denna undre del den
fulla längden, kallar han stänger. Rår kallas de på
masternas framsida upphängda tvärbommar, som uppbära
och utspänna, seglen. Masterna tillverkas af de bästa
furustammar, och de största måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
