Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jernfartygen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spanten med kölen och med tvärs gående bottenstocksplåtar
till ett fast helt. Kölsvin, det vill säga
längdförbindningar, som gå längs hela skeppsbottnen,
gifva bygnaden stöd och fasthet äfven i denna
riktning. Vanligen nyttjas ett midt- och två
sidkölsvin, bestående antingen af pånitade liggande
plåtar eller hellre, der förhållandena tillåta
det, af på kant stående, hvilka ge mera styrka,
men begripligtvis for sin höjds skull ej alltid
passa. Till dessa förbindningar på kant nyttjas de
förut omnämda balkjernen, naturligtvis med valken
uppåt.
Allt efter fartygets storlek nitar man antingen
vid hvarje eller hvart annat af spanten på dess
inre vinkelben ett annat vinkeljern, det så kallade
kontraspantet, hvarigenom bygnadens styrka väsentligt
ökas och i hvars inre vinkelben man tillika erhåller
ett underlag för den träklädsel, som sedermera skall
anbringas i fartyget.
Afståndet mellan spanten är högst litet, deras
antal följaktligen betydligt och säkerheten för
bygnadens fasthet i samma mån stor. På stora fartyg
är afståndet endast 1,7 fot; det ökas med fartygens
aftagande storlek och är på små ångare omkring 2 fot,
på öppna båtar ännu mer.
På spantens uppsättande följer inläggandet af
däcksbalkarna, hvilka likaledes endast utgöras
af L- eller T-jern, alltså ej äro balkar i vanlig
mening. De gröfsta balkar sammansättas merendels
på det sätt, att vid en stående plåt af balkjern,
med valken nedåt, äro upptill på ömse sidor nitade
vinkeljern, hvarigenom man erhåller ett slags
T-form. Balkändarnas förening med spanten sker lätt
genom på underkant fastnitade triangel-, vinkel-
eller bågformiga plåtstycken. Långskenor, som ligga
i den öfre vinkeln mellan spanten och däcksbalkarna,
betrygga den fasta förbindningen af dessa stycken i
skeppets längdriktning. På fartyg med flera däck är
anordningen väsentligt den samma vid dem alla.
Nu kan man antingen fortsätta jernbygnaden ända
upp till relingen eller, såsom ofta är fallet, göra
klädseln ofvan däck på de fortsatta jernspanten af
trä. I denna händelse utgöres slutförbindningen
af ett lag grofva ekbalkar, hvilka sträcka sig
rundt om hela fartyget i vinkeln mellan däcket
och skeppssidan. Öfver allt, der jern och trä stå i
beröring med hvarandra, måste ett mellanlag af tjärad
filt eller af oljcement anbringas, ty jern och ek
förlikas ej, och just jernet blir dervid den lidande
parten. Trävirkets beståndsdelar verka genom sitt
syre liksom frätande på jernet och komma det hastigt
att rosta; äfven träet lider och multnar slutligen i
följd af dessa syrsättningsförhållanden. Inläggningen
af däcksplankorna är vanligt timmermansarbete; de
fästas vid jernbalkarna med skrufbultar och drifvas på
vanligt sätt. Smärre ångfartyg nyttja äfven jernplåt
till däck.
Sedan skelettet blifvit färdigt, följer på
jernfartyg plåtläggningen, liksom plankläggningen på
träfartyg. Liksom der, sker äfven här en noggrann
fördelning af gröfre och tunnare plåtar, allt
efter som behofvet fordrar. Af plåtens tjocklek
äro fartygets styrka och varaktighet till stor del
beroende; vid bestämmandet deraf måste äfven afseende
fästas vid det förhållandet, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
