Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Monitorerna - Kanonen och pansaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
batterierna, men blef tillbakaslagen vid Fort
"Wagner. Vid denna stormning hade sjunde
connecticutregementet redan inträngt inom Fort Wagners
bröstvärn, men det väntade understödet uteblef, de
tappra måste draga sig tillbaka, och genom reservens
obeslutsamhet förvandlades segern i nederlag. Oaktadt
alla vidare ansträngningar till sjös och betydliga
belägringsarbeten till lands, vans ingen nämnvärd
framgång, och Charleston förblef till krigets slut
i secessionisternas händer.
Om således dessa och en mängd andra dylika sjöstrider
under det amerikanska kriget, hvilkas skådeplats
alltid var förlagd till floder och hamnar, voro föga
egnade att afgöra pansarfartygens värde, får man
likväl ej glömma, att alla dessa krigsverktyg endast
voro i hast tillkomna skapelser för att nödtorftligen
fylla behofvet, och att amerikanerna ej kunde uppvisa
någonting, som ens på långt när kunde jemföras med
sådana mönsterfartyg som Gloire och Warrior jemte
deras yngre syskon. Ja, det odödligvordna paret
Monitor och Merrimac voro just de ofullkomligaste
individerna af sitt slägte. Den senare var en gammal
redan sjunken träfregatt, som man, så godt sig göra
lät, hade beklädt med jernplåtar. Likväl skulle
hennes motståndare sannolikt ej kunnat skada henne,
om hon ej låtit honom komma sig in på lifvet. Om
hon blifvit satt ur stridbart skick genom ett på
så nära håll aflossadt skott eller genom ramning,
synes ej utredt. Monitor fick, som bekant, med egen
undergång plikta för sin ofullkomlighet; han var
nämligen sjöoduglig, sprang läck under en storm och
sjönk. För närvarande (1874) eger den amerikanska
flottan 48 pansarfartyg, utgörande en profkarta af
olika storlekar, styrka och kanontal.
På det hela ha dock pansarfartygen under det
amerikanska kriget uträttat ganska mycket, det vill
säga verksamt befordrat ömsesidig ödeläggelse och
förstöring och derigenom kanske påskyndat krigets
slut. Noga taget, fick man dock här ej lära annat,
än hvad man redan hade sig bekant från krimkriget,
nämligen att pansrade fartyg äro osårbara af sådana
projektiler, som dittills varit brukliga. Bomber
och ihåliga kulor visa sig mest vanmäktiga mot
jernpansaret; de smulas sönder, och det vanligen
så fort, att laddningen ej hinner antändas. Lika
litet genomträngande visade sig fullkulorna och
till och med de nyare refflade kanonernas tunga
långkulor. Pansarfartyget betalar strax en dylik
oskadlig stöt med en lång blixtlik eldstråle, hvilket
fysiker ej underlåta att framdraga som ett slående
exempel på den mekaniska kraftens ögonblickliga
omsättning i värme.
I Gamla verlden har pansarfrågan blifvit grundligast
behandlad i England. Ehuru skeppen af warriorklassen
en tid ansågos som de yppersta och gälde för osårbara,
måste dock engelsmännen sjelfva börjat tvifla på denna
trosartikel. Öfver hufvud taget visade de motvilja för
detta från Frankrike utgångna nya vapen, och medan de
nödtvånget efterhärmade det, sökte de utfinna medel
att göra det oskadligt. Snart lyckades de ock visa,
att deras egna skepp alldeles icke vore fullkomligt
osårbara. Och hvad är naturligare! Hvarje motstånd
måste ju besegras, om det möter en tillräckligt stark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
