Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kanonen och pansaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
engelska flottan förekomma redan kanoner om 35 tons
vigt och i den tyska Krupps 28-c.m:s-kanoner.
Äfven till kulorna har förbättringen sträckt
sig. Man sökte först och främst åstadkomma bättre
gjutjern och försåg dem med en stålspets, hvars
form kan vara olika; äfven förfärdigar man dem
helt och hållet af stål. Och slutligen har man
så kallade härdade gjutjernsprojektiler, det vill
säga, de gjutna projektilerna underkastas en hastig
afkylning och bli derigenom ytterst hårda. Whitworth
i England har tillverkat sexkantiga stålgranater,
hvilka gjutas cylindriska och genom hydraulisk
pressning erhålla sin form. De äro platthöfdade
och inträngde i en panjsarplåt, som hade en
lutning af 45 grader. Försöken anstäldes dock
endast med 9-pundare mot 2,5 tums plåt på 308 fots
afstånd. Härdade gjutjernsprojektiler ha ungefär
samma verkan som stålprojektiler, men äro betydligt
billigare. Antändningen af sprängladdningen sker vid
begagnandet af dessa projektiler ej medelst tändrör
eller dylik inrättning, utan åstadkommes genom det
oerhörda trycket vid inträngningen i pansaret.
Det kan visserligen tyckas, som hela pansarfrågan hade
att arbeta sig fram mellan stridiga fordringar. Dock
är detta ej i högre grad fallet nu, än hvad det förr
var beträffande konstruktionen och bestyckningen af
den tidens krigsskepp. Snabbgående, lätt manövrerade,
väl bestyckade, skottsäkra har man alltid velat
ha dem, och det var naturligt, att man i vår
jernålder skulle falla på den tanken att äfven i
denna form använda jernet i skeppsbyggeriet och
derigenom sätta fartygen i stånd att efter behag
välja afståndet från ett fiendtligt fartyg eller en
fästning. Detta kunde endast ernås genom pansring och
kanonförbättring. Vill man vara uppriktig, måste man
tillstå, att förväntningarna blifvit öfverträffade,
farhågorna till största delen vederlagda.
Genom skeppens förseende med pansar och artilleriets
förbättring fick vetenskapen tillfälle att i vida
högre grad än tillförne göra skeppsbygnadskonsten af
sig beroende. Med ångans användande som drifkraft
för skrufven blef det möjligt att tillförsäkra
fartyget en gifven hastighet, och den största just
vid det tillfälle, då det förr hade en högst ringa:
i svag motvind. Det låg nu nära till hands att
använda denna rörelsekraft till att förvandla hela
fartyget till en projektil, som genom sin väldiga
stöt gjorde fienden oförmögen till strid och,
om möjligt, tillfogade honom en svår läcka. Detta
kunde endast ske genom användandet af sporren eller
vädursbogen. Konstruktionen af dessa fartyg är mycket
olika. Somliga äro endast med pansarplåtar klädda
träfartyg, medan andra äro bygda af jernplåt, utanpå
hvilken ligger ett träunderlag för. pansaret. Spanten
på detta slags fartyg bilda ett cellsystem, det
vill säga, bestå af hvarandra korsande vinkeljern,
liksom diagonalspanten på handelsfartygen. Har
ett skott träffat i eller nära vattenlinien utan
att genomtränga den inre plåten, fylles endast den
genomskjutna cellen, och endast en ringa mängd vatten
inkommer. Många ha under vattnet en dubbel träklädsel,
som är kopprad för att förekomma skeppsbottnens
orenande med muslor och sjöväxter. Dock finnas
åtskilliga kompositioner att bestryka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
