Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tornfartygen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lång, 27 fot bred, 8,5 fot djupgående. Dessa båtar
kunna således ej, såsom fallet är med våra mindre
pansarbåtar, befara Göta kanal, men inkomma i Mälaren
genom Södertelje sluss. De äro bygda af jern och ha en
med skrofvet sammanbygd hvalfformig plåtbetäckning,
på hvilken är anbragt en plattform af trä, som utgör
fartygets öfvervattensbygnad, backning och däck och
sträcker sig utanför det så väl på sidorna som för-
och akterut, der han bildar öfverhäng af respektive
1,5 och 9 fots längd. När fartyget är rustadt, ligger
denna plattforms öfverkant endast ungefär en fot öfver
vattnet. Fartygen ha dubbel botten och äro afdelade
i en mängd vattentäta rum. Den solida träbackningen
är förut beklädd med 2,14 dec.-tums jernplåt och å
sidorna med 1,12 tums. Däcket är belagdt med plåt
af 0,62 tums tjocklek. Det fasta tornet är ovalt,
21,5 fot långt, 11,33 fot bredt, halfcirkelformigt
åt ändarna samt 6,5 fot högt. Tornväggen består
å eldfronten af 14,12 dec.-tums jern, å öfriga
delar af 4,28 dec.-tums, allt å 10,27 dec.-tums
ekbackning. Liksom monitorerna, ha dessa båtar
s. k. stormdäck i höjd med torntaket. Maskinerna,
om tillsammans 50 nominela hästkrafter, drifva två
propellrar. Farten är 7–8 knop.
Så väl pansarbåtarna som monitorerna, med undantag
af John Ericsson, som för två 12,83 dec.-tums
slätloppskanoner, äro bestyckade med 8,08
refflade bakladdningskanoner om 347,5 centners
vigt, pansarbåtarna med en, monitorerna med två
hvardera. Dessa kanoner skjuta projektiler af 339
skålpunds vigt med en hastighet af anda till 1 390
fot i sekunden.
Af så ringa kraft denna kanon än är i jemförelse
med de jättekanoner, som till ett fåtal redan äro
flytande på vattnet eller i den närmaste framtiden
möjligen kunna bli det, och emot det pansar, som
bäres af Devastation och dess likar, bör han dock ej
föraktas, då man hör, att af de 319 pansarfartyg af
alla klasser, som funnos 1873, endast 55 voro osårbara
för hans kulor, afskjutna på 6 000–7 000 fots afstånd.
Med undantag af de oordnade striderna under det
amerikanska kriget var det först 1866 i slaget vid
Lissa, som de nya krigsmaskinerna fingo tillfälle
att visa sin förmåga.
Fackmän ha af denna händelse säkerligen kunnat hemta
åtskilliga lärdomar, och både för dem och de oinvigda
måste utgången vara högst öfverraskande. Man såg der
pansrade och opansrade fartyg kämpa emot hvarandra,
såg, att de förra till och med kunde bli slagna och
slutligen huru den svagare delen gick som segrare ur
striden, förtäljande oss, huru hädanefter som fordom
den öfverlägsna skickligheten, den större tapperheten
kunna ha utsigt till seger öfver en bättre rustad
och starkare fiende.
Den 18 juli erfor man i Pola, att den italienska
flottan låg utanför Lissa och besköt det, och redan
följande dag gick konteramiral Tegetthoff på eget
ansvar ut ur hamnen med 2 stora, 3 medelstora och
2 smärre pansarfartyg, 1 linieskepp, 6 fregatter,
9 kanonbåtar, 2 större och 2 mindre obestyckade
hjulångare.
Den 20 juli på förmiddagen fick man sigte på den
italienska flottan, som var beredd på österrikarnas
ankomst. Hon räknade, så vidt man kunde se,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
