Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tornfartygen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej mindre än 12 stora pansarfartyg, hvaribland
den i Amerika bygda Affondatore (sänkaren),
en monitor med 5 tums pansar och två torn, med hvar
sin 300-pundare, och hvilken italienarna trodde vara
i stånd att sänka hela den österrikiska flottan;
vidare 8 fregatter, 4 kanonbåtar, 7 ångare och 3
transportskepp. Emot 27 österrikiska fartyg stodo
således 34 italienska, hvaraf 7 pansarfartyg mot
12. Detta senare missförhållande hade Tegetthoff i
någon mån sökt utjemna derigenom, att han beklädt
träfartygens ömtåligaste delar i vattenlinien med
jernkettingar, som fasthöllos medelst jernkrampor, en
fint, som redan blifvit använd under det amerikanska
kriget. För öfrigt var den italienska flottan ej
blott till antalet vida öfverlägsen den österrikiska,
utan hade äfven kraftigare bestyckning och större
maskinkraft.
Det oaktadt skred Tegetthoff utan betänkande till
anfall. På tre divisioner, pansarfartyg, större
träfartyg och sist lättare sådana, gingo österrikarna
framåt med befallning att ränna fienden i sank. De
italienska pansarfartygen vände sig genast mot de
opansrade österrikiska, men här visade sig att
skicklig ledning och tappra besättningar kunna vara
så goda som mången pansarbeklädnad. Linieskeppet
Kaiser, af fienden ansedt för amiralskepp och för
den skull hårdt ansatt, förstod ej blott att hålla
fyra pansarskepp på behörigt afstånd, utan rände
till och med emot ett af dem och tillfogade det
betydlig skada. Äfven opansrade fartyg kunna således
få lust att stångas, hvilket dock svårligen kan
aflöpa utan allvarsamt men för dem sjelfva. Kaiser
miste vid detta tillfälle sin fockmast, som i fallet
söndersplittrade skorstenen och utsatte skeppet för
faran af en eldsvåda. Emellertid lyckades man så väl
att öfvervinna denna fara som att midt igenom fienden
bringa skeppet tillbaka i hamn.
Det verkliga amiralskeppet, Ferdinand Max, hade
under tiden rammat tre fiendtliga pansarfartyg och
sänkt det italienska chefskeppet Rè d’Italia. Denna
händelse skildras som en af de hemskaste. Inom några
minuter sjönk det ståtliga skeppet, likaledes en
amerikan; man såg den 600 man talrika besättningen
i förtviflan springa öfver bord, hänga sig fast vid
rårna och spolas bort, utan att man kunde lemna
dem någon hjelp, ja, den fortsatta striden tvang
österrikarna att under manövern passera samma ställe,
der hundratals fiender ännu simmande eller vid
kringströdda skeppsspillror kämpade med döden. Ett
annat italienskt pansarfartyg sköts i brand af Don
Juan d’Austria och flög i luften. Minst af alla
hade den utmanande Affondatore uträttat. Ej nog
med att han föga skadade de fiendtliga träskeppen,
han förlorade äfven sjelf ett af tornen och måste,
illa tilltygad, taga till flykten, för att i Anconas
hamn lida samma öde, som han ämnat andra, nämligen
att gå till bottnen. Efter ungefär tre timmars strid
var hela den italienska flottan slagen på flykten,
men förföljandet var gagnlöst, då de flyende hade
fördelen af sina fartygs större hastighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
