Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hyponautik, minor och torpeder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland de sjelfgående minor eller torpeder, som
gifvit något praktiskt resultat, åtminstone för
uppfinnarna, intar obestridligen Luppis och
Whiteheads fisktorpedo främsta rummet. Denna
fisktorpedo är inköpt af Österrike för 360 000, af
England för 270 000 kronor, af Frankrike för samma
summa och dessutom af Ryssland, Italien och Tyskland
för summor, som säkerligen ej mycket understiga de
nämda. Då han ännu är uppfinnarens hemlighet, saknas
tillförlitliga närmare beskrifningar deraf. Namnet har
han fått af sin likhet med en fisk. Han är helt och
hållet förfärdigad af stålplåt och enligt uppgift 6–10
fot lång, 1,3 fot i diameter på midten samt väger,
utrustad och laddad med 47 skålpund bomullskrut,
omkring 330 skålpund. Den framdrifvande kraften
är komprimerad luft af ända till 60 atmosferers
tryck. Vid de första försöken i Österrike gjorde han
endast 6,5 knops fart. Vid senare försök i England
och Frankrike påstås han med säkerhet ha uppnått
en hastighet af 9–10 knop eller 1,5–1,7 svensk mil
i timmen, och en förbättrad upplaga af den nämda
torpedon säges af uppfinnarna tillryggalägga de
första 600 foten af sin bana med 18 knops fart och
gå ända till 6 000 fot med 8 1/2–9 knop, äfvensom
ej afvika öfver en fot på omse sidor on den gifna
höjdriktningen.
Med sannolikhet kan dock antagas, att fisktorpedon
endast kan användas på korta afstånd, i de flesta
fall på högst en fartygslängd, och om det äfven blir
möjligt att undanrödja den fara, som är förbunden
med hans begagnande och förvarande, tro vi oss dock
kunna påstå, att det alltid skall bli förenadt med
största svårighet att bringa honom i beröring med
ett fiendtligt fartyg och att denna svårighet städse
skall bli ett vigtigt skäl emot hans användning.
Ät sjöminväsendet egnas nu stor uppmärksamhet i alla
mariner, ständiga försök anställas, och särskildt
manskap inöfvas, men någon tillförlitlig kännedom om
de erhållna resultaten har man naturligtvis ej, då
det ligger i hvars och ens intresse att hemlighålla
sin erfarenhet.
Vi anse oss ej kunna bättre afsluta denna
vår ofullständiga öfversigt af den storartade
utvecklingen af nutidens stridsmedel till sjös än
med en uppgift på den styrka, verldens pansarflottor
förra året egde. Redan i detta ögonblick (1874) är
uppgiften ofullständig, ty alla stater, ej minst de
utomeuropeiska, söka efter eller öfver förmåga följa
med på täflingsbanan, der friheten kanhända kommer
att bero på en, tum pansar och rätten på en centner
kanonvigt mer eller mindre.
Flytande på vattnet egde 1873: England 57 pansarfartyg
om 38 400 nominela hästkrafter och 707 kanoner;
Frankrike 44 fartyg, 23 220 hästkrafter, 357 kanoner;
Ryssland 25 fartyg, 9 800 hästkrafter, 179 kanoner;
Italien 19 fartyg, 9 500 hästkrafter, 177 kanoner;
Österrike 10 fartyg, 5 500 hästkrafter, 100 kanoner;
Tyskland 6 fartyg, 3 950 hästkrafter, 79 kanoner;
öfriga europeiska stater 78 fartyg, 24 620 hästkrafter,
488 kanoner; utomeuropeiska stater omkring 80 fartyg,
16 700 hästkrafter, 278 kanoner; tillsammans 319
fartyg om 131 690 nominela hästkrafter och förande
2 365 kanoner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
