Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kompassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med de mångfaldiga slingringar och stötar, för hvilka
ett fartyg i alla riktningar är utsatt, skulle det
ofta vara ganska svårt att bibehålla nålens vågräta
ställning, om man ej genom sättet för kompassens
upphängning hade sörjt för, att han ej behöfver
deltaga i någon af dessa rörelser, utan under alla
omständigheter kan hålla sig lodrät. Denna anstalt,
känd under namnet Cardans upphängning, grundar
sig på samverkan af fyra korsvis stälda tapplager och
användes äfven för åtskilliga andra ändamål, särskildt
i de nya konstqvarnarna, för att qvarhålla löparen
i vågrätt läge. Kompassdosan hänger således med två
tappar i en ring och denna åter med två tappar, som
äro stälda korsvis mot de förra, i en större ring
eller också, då ringformen härvid är oväsentlig,
mellan de två armarna på ett stativ, om kompassen
har ett sådant. I denna ställning skall dosan ge
efter för en tryckning nedåt, som träffar någon
punkt af dess kant, men genast, sedan tryckningen
upphört, åter ställa sig vågrätt, hvaraf följer,
att kompassen, huru än fartyget må röra sig, ej
lemnar denna ställning. Emellertid ha dock fartygets
rörelser den verkan, att nålen i sitt vågräta läge
gör sidsvängningar till höger och venster om sin
linie. För att minska och förkorta dessa sätter
man stundom på skifvans undre sida små vingar af
kortpapp; det motstånd, luften i dosan gör mot dessa,
verka lugnande.
Utom de 16 väderstreck, hvilkas namn äro hvar och
en väl bekanta, utvisar vindrosen ytterligare
16 mellanstreck, hvilka, såsom fig. 209 visar,
betecknas med ordet till. Det första strecket från
norr är således åt höger nord till ost, åt venster
nord till vest. Hvarje streck är vidare indeladt i
halfva och fjerdedels streck, så att rormannen kan
hålla sin kurs så noga som på ett fjerdedels streck.
Deremot ha kompasserna för skarpare iakttagelser
dessutom de vanliga 360 graderna. Mellan två
väderstreck falla då naturligtvis alltid 11 1/4 sådana
grader, hvaraf följer, att af hela cirkelns 360
gradstreck endast 8 utgöra en rak fortsättning af ett
väderstreck. Detta är fallet vid de fyra
hufvudväderstrecken och de fyra midt emellan dem
liggande strecken, således med mellanrum af 45 grader.
Kompasskifvans indelning är hos alla vesterländska
folk den samma, ehuru naturligtvis beteckningen vexlar
efter olika språk. Så t. ex. betecknar ett E i de
engelska och franska kompasserna öster (east och
est), ett O i de senare vester (ouest). Italienarna
ha alldeles egendomliga benämningar för vindar och
väderstreck. Hos dem heter nordanvinden tramontana
(den öfver Alperna kommande), östanvinden levante
(uppgång), sunnanvinden ostro (af det latinska
auster), vestanvinden ponente (nedgång). Huru
kineserna läsa sina kompassbeteckningar, kunna vi
ej upplysa; vi skola dock åtminstone visa deras
instrument, som utan tvifvel har en vida högre ålder
än vårt (fig. 212).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
