Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inklinationen - Loggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sydpolens inverkan öfvervägande, och nålens sydspets
sänker sig så småningom, alldeles som den norra
spetsen gör, då man närmar sig nordpolen.
Ställer sig nu lutningsnålen på den magnetiska
eqvatorn i vågrätt läge, emedan begge de magnetiska
polerna då med samma styrka inverka på henne,
kunde man vänta, att det samma skulle inträffa,
när nålen utsattes för inverkan af blott den ena
polen, men ställes tvärs öfver honom, alldenstund ju
äfven då de magnetiska verkningarna på hennes båda
poler måste vara lika och upphäfva hvarandra. Denna
vågräta inställning eger också i sjelfva verket rum,
om instrumentet vrides 90 grader från den magnetiska
meridianen och således sättes på den linie, som
skär meridianen vinkelrätt. Man kan således äfven
utan tillhjelp af en kompass, genom pröfvande,
ställa inklinatoriet på den magnetiska meridianen,
i det man antingen genom nickning omedelbart uppsöker
den ställning, der nålens spets sänker sig djupast,
eller på samma sätt först uppsöker den linie, der den
vågräta ställningen inträder, och tar den deremot
vinkelräta linien till magnetisk meridian. Således
skulle inklinatoriet kunna göra tjenst som kompass,
och på resor i höga norden, såsom under de båda Ross’,
Franklins m. fl:s polarfärder, måste det ersätta
kompassen, hvilken i polens närhet ej mer kan göra
tjenst. Man har nu äfven, åtminstone i fysikaliska
kabinett, inklinatorier, hvilkas orörliga ring och
nål kunna vändas om i vågrät riktning och i sådan
ställning förete utseendet af en vanlig kompass.
Vore lutningsnålens anvisning så regelbunden, att
hon för hvarje grad norr eller söder från eqvatorn
sänkte sig en grad och det rundt omkring hela
jorden på hvilken meridian som helst, vore hon ett
ovärderligt instrument, från hvilket man när som helst
och omedelbart kunde afläsa latituden. Tanken att på
sådant sätt använda inklinatoriet är också gammal,
men svårigheterna, som härvid möta, äro så stora, att
instrumentet väl svårligen någonsin kan göra sjöfarten
något större gagn. Lutningskompassens missvisningar
äro lika stora som den horisontalas. Linierna med lika
lutning, isoklinerna, som i allmänhet gå tvärs öfver
isogonerna, äro äfvenledes idel oregelbundna kurvor,
och den magnetiska eqvatorn sjelf är en sådan, som
slingrar sig än till venster än till höger om den
egentliga eqvatorn. Betänker man derjemte, att äfven
dessa isokliner med tiden ständigt vexla, inses lätt,
huru svårt det under sådana omständigheter måste vara
att utfinna det verkliga förhållandet.
Sedan med kompassens uppfinning den egentliga
sjöfarten börjat, kände man äfven allt mer
behofvet att kunna efter kortare mellantider mäta
den tillryggalagda vägens längd. Detta behof blef
jemförelsevis först sent afhjelpt genom uppfinningen
af loggen. Han förekommer för första gången 1607 på en
resa till Ostindien, men uppfinnarens namn är obekant,
så vida ej engelsmännen ha rätt i sitt påstående,
att han varit engelsman och hetat Lock. Inrättningen
af den enkla apparaten har på mer än 200 år ej
undergått någon väsentlig förändring. Grundtanken
är följande. För att på vattenytan erhålla en
stillastående utgångspunkt för mätningen utkastar
man från seglande fartyg en flytande kropp med en
vidfäst lång lina. Denna lina ger det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
