Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökorten - Ebb och flod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras tillhjelp hastigt kunna beteckna den kurs,
fartyget styr. Slutligen finner man der äfven med
linier utmärkta de bästa kurserna från en hamn till
en annan. Den noggrannaste utarbetningen förete
korten naturligtvis der, hvarest land och vatten
beröra hvarandra. Nästan alla civiliserade stater ha
uppfylt sin pligt att föranstalta om noggranna och
tillförlitliga kartläggningar af sina kuster. I de
icke civiliserade delarna af jorden ha de nationer,
som idka den lifligaste sjöfarten, engelsmän,
fransmän, holländare och amerikaner, företagit
kustmätningar, och ett stort antal krigsskepp äro
fortfarande syselsatta med utförande af dylika
arbeten. Kartläggningarna omfatta så väl strandens
riktning och konturer som vattnets djup och bottnens
beskaffenhet, dolda faror och allt annat, som kan vara
af nytta för sjömannen, då han seglar utmed kusten.
Man skiljer mellan generalkort, som omfatta hela haf,
och specialkort, som i större skala framställa mindre
delar, såsom kuststräckor, sund, kanaler och farliga
ställen. Specialkort öfver särskilda hamnar och
redder kallas planer. De i antal ständigt växande
djupmätningarna belasta kartorna med otaliga
små siffror, så att man nu redan flerstädes hellre
använder särskilda kartor för dessa uppgifter. Jemte
siffrorna, af hvilka hvar och en utmärker punkten
för en särskild mätning, betecknar man det allmänna
eller medeldjupet för större områden genom ljusare
eller mörkare punktering, vanligen i tre skiftningar,
af hvilka den mörkaste då betecknar det största djupet.
Nyligen har man tryckt specialkartor, der lika djup
(isobater) betecknas med blått tryck i tre toner.
Sjömannen på hafvet rör sig mellan två stora oceaner,
luftens och vattnets. Drifna af samma mäktiga
krafter, värmet och tyngden, stå begge i oupphörlig
vexelverkan. Den omedelbara frukten af deras förening
är vågorna. De växa med vindens styrka, men ökas
denna till en rasande orkan, har lufttrycket blifvit
så starkt, att nästan inga vågor bildas; de kunna
först höja sig, sedan stormens största våldsamhet är
öfver. Vattnet kan ej så hastigt som luften återvinna
jemvigten; äfven sedan vindstilla inträdt, fortfara
de upprörda vågorna ännu länge att gå och bilda hvad
sjömannen kallar dyning.
Som bekant, är det ej vinden, utan månens
dragningskraft och, under ny- och fullmåne, solens
och månens tillsammans, som åstadkomma de periodiska
skilnaderna i vattenståndet och de deraf förorsakade
strömmarna, hvilka äro bekanta under namn af ebb
och flod. Under sex timmar stiger hafvet och når
sitt högsta stånd ungefär tre timmar, sedan månen
gått genom den i fråga varande ortens meridian;
under de sex följande timmarna sjunker det lika
långsamt tillbaka till sitt lägsta stånd. Att
noga känna tiderna för denna beständiga vexling
på de orter, han skall befara, är för sjömannen
af största vigt. På öppna hafvet bekymrar han sig
ej om floden; hon kan ej drifva fartyget ur dess
kosa, blott lyfta det, men i närheten af land blir
förhållandet ett annat. Ett mötande land dämmer upp
floden; en utskjutande landtunga delar hennes vågor
och framkallar strömningar längs kusten. Af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
