Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska fyrväsendet - Telefoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lampskenet kan godt täfla med sin rival och är till och
med mera omtyckt af sjöfarande. I allmänhet synes man
ha förenat sig om följande åsigt. På ett afstånd af
9–10 sjömil (inemot 2 1/2 geografiska) öfverträffar
det elektriska ljuset alla andra, på större afstånd
deremot förlorar sig dess öfverlägsenhet småningom,
så att det på 18–20 sjömils afstånd fullkomligt liknar
en lampfyr af första storleken. I fyrens närmaste
granskap är det allt för starkt och bländande;
det vilseleder beträffande afståndet och gör vid
förbiseglingen synnerlig försigtighet af nöden. Häri
har man väl till en del att söka orsaken, hvarför
den elektriska belysningen hittills ej gjort några
större framsteg.
Kanalen är nu mellan Dover och Calais upplyst
med elektriskt ljus. På franska sidan användes
det i fyren på Cap Grisnez och på den engelska
i Dungeness’, South-Forelands och sedan kort tid
äfven i Folkestones fyrar. Men emedan maskinerna
lätt komma i olag, hållas de gamla apparaterna i
beredskap för att genast kunna användas. Af de begge
fyrarna på Cap la Hève vid Havre hade den ena i två
år lampor, den andra elektriskt ljus. Man ville
sålunda genom ett praktiskt prof afgöra, hvilket
af de båda systemen hade företrädet. Denna täflan
utföll till det senares fördel både i afseende på
ljusstyrka och underhållskostnad, hvarför man der nu
mera blott använder den elektriska apparaten. Wildes
nya elektromagnetiska maskin gör det möjligt att för
godt pris åstadkomma elektriska strömmar af större
styrka, än hittills förekommit. Man skall hädanefter
kunna anbringa elektriciteten i maskinhus på land
och genom undervattenskablar leda henne dit, der hon
behöfves. I England har man redan gjort början dermed
på Skotlands norra kust, der klippor förekomma i så
stor mängd, att man omöjligt kan förse dem alla med
fyrar. I Wien voro äfven förlidet år utstälda två
maskinsystem, ämnade att frambringa och regelbundet
underhålla det elektriska ljuset, det ena af professor
Osnaghi i Triest, det andra af professor Nollet i
Bruxelles, men försöken dermed äro ännu ej afslutade.
Telefoner. Tjockan är för sjöfarten ännu farligare än
stormarna. Hon döljer ej blott de hotande farorna,
utan äfven fyrens räddande sken. Här inåste således
hörbara varningstecken och signaler träda i fyrens
ställe. Bemödanden att uppfinna verksammare
ljudinstrument än klockor, horn, gonggonger
o. s. v. ha ej heller saknats. Så har t. ex. kapten
Taylor konstruerat en sådan telefon att användas
så väl om bord som på kusterna. Instrumentet är
inrättadt för handkraft och har fyra mot hvarandra
stämda ståltungor, hvilka genom tangenter bringas
att ljuda. En blåsbelg med väderlåda åstadkommer
det behöfliga vädret, och ett ljudrör bidrar att
förstärka ljudet och leda det i en viss riktning,
medan de fyra tonerna, som instrumentet omfattar,
kunna kombineras till en mängd olika signaler. Ljudet
skall ha en sådan styrka, att det öfverröstar
sjelfva stormen. Taylors instrument synes dock ej
kommit i allmännare bruk, då man ej hört talas om
någon signaltabell dertill. Dess verkningar torde
äfven befunnits för svaga, ty engelsmannen Holmes
har uppträdt med ett annat, som blott synes vara en
förstoring af Taylors. I stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
