Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dykarklockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klockans uppåt verkställes af manskapet på däck efter
de signaler, som arbetarna i klockan gifva. Dessa
signaler bestå i slag med en hammare mot klockans
sidor.
Redan på Halleys tid hade dykarklockan fått den
ättling, som sedan skulle uttränga henne, ty en
hjelmrustning med sitt tillbehör är i sjelfva verket
ingenting annat än en klocka i förminskad storlek.
Dykarens rustning, som ingenstädes får insläppa
vattnet, består upptill af metall och nedtill af
vattentätt tyg, nu mera kautsju. Till dykarens
utrustning höra äfven skor med blysulor, hvar och en
vägande närmare 60 skålpund, hvilka hastigt dra ned
honom till bottnen. Han är fäst vid en lina, som
en medhjelpare håller i händerna och så spänd, att
dykaren alltid kan ge signaler genom en eller flera
ryckningar. En annan medhjelpare har till befattning
att hålla luftslangen i ordning och föra honom,
när dykaren ändrar plats. Den luftledande slangen är
fäst vid baksidan af hjelmen. Den förbrukade luften
bortskaffas genom en ventil, som dykaren efter behag
kan göra vidare eller trängre.
Utom denna vanliga apparat har man uppfunnit flera
mera invecklade, hvarigenom dykaren göres ännu mera
oberoende af den öfre verlden och tar med sig under
vattnet ett förråd af luft, naturligtvis i förtätadt
tillstånd. Luftbehållaren bäres då på ryggen som en
tornister och aflemnar så mycket luft till hjelmen,
som dykaren genom en ventil utsläpper. Den utandade
luften kommer sedan genom en särskild ventil ut
i vattnet.
Men huru man bäst skall ställa till för att
obehindradt hemta andan ur en laddad luftlåda, finna
vi först af en beskrifning på en förbättrad apparat,
hvarmed två fransmän nyligen uppträdt. Ofvanpå
behållaren finnes här en mindre afdelning, hvarifrån
sugröret går öfver till hjelmen och som tjenar till
regulator. Denna kammares ena sidvägg är något rörlig,
emedan hennes kantpartier bestå af kautsju. Drar
dykaren ett andetag och derigenom förtunnar
luften i kammaren, får vattentrycket öfvervigten,
den i kautsjun liggande sidplåten ger sig inåt
och trycker på en liten fjäder, som nu öppnar en
ventil i behållaren, men endast för ett ögonblick, ty
genom luftens tillträde återställes genast jemvigten
mellan vatten- och lufttrycket, den spänstiga plåten
återtar sin förra ställning, och dermed är ventilen
åter stängd. Apparaten skall kunna rymma luft för en
timmes vistelse under vattnet. Behållaren kan äfven
genom slang och pump matas med luft, och slutligen
kunna kortare färder göras äfven utan hjelm, hvarför
ett särskildt luftsugrör finnes, hvars ända tages i
munnen; en elastisk skifva af kautsju betäcker munnen
och tilltryckes af vattnet.
Då dagsljuset ej räcker till, kan man äfven gifva
dykaren utan klocka en konstgjord belysning, bäst
genom användning af elektricitet. Sådana elektriska
lyktor äro på många sätt inrättade, och på
utställningen i Wien sågs en sådan af de båda
ofvan nämda fabrikanterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>