Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strandröfveriet - Sjöfartens uppblomstring i den nyaste tiden - Maurys förtjenster om sjöfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
farliga kuster, ditlockade vinstbegäret allahanda löst
folk, som bemäktigade sig det på stranden uppkastade
godset och ofta nedgjorde de stackars skeppsbrutna,
såsom besvärliga vitnen till våldsbragden.
Regeringarna stiftade flera lagar mot dessa gamla,
djupt inrotade oseder, hvilka dock för det mesta
kringgingos. Nu mera har strandröfveriet i allmänhet
upphört, dock lefver det ännu allt för friskt i
kustbornas minne, att ej här och der ett återfall i
den gamla olaten förnimmes, om än de skeppsbrutna ej
mera dödas.
På ett vida skändligare vis bedrefs ännu för ej länge
sedan strandröfveriet på Bretagnes klippiga kuster,
synnerligast i distriktet Lesneven. Hvad storm och
sjö kastade på kusten, ansågs af befolkningen som
en Guds gåfva. I synnerhet var trakten af Roscoff,
Plounéour, Guisseszny och Kerlouan förr i detta
hänseende mycket illa beryktad. På hufvudet af en ko
fästes en lanterna, hvarefter djuret i stormigt väder
fördes till den klippiga hafskusten och fick löpa
längs kanten af bränningarna. Det vacklande ljuset
på kons hufvud liknade på afstånd det ojemna skenet
från ett af och an vaggande fyrfartyg. De mot stormen
kämpande skepparna trodde sig nu långt aflägsna från
land och strandade vanligen på den farliga kusten.
Sjöfartens uppblomstring i den nyaste tiden. Med
undantag af en del handelspolitiska inskränkningar,
hvilka äfven de snart skola vika för framåtskridandet,
och de hinder, naturkrafterna stält i vägen, är denna
återstod af sjöröfveri lyckligtvis det enda, som
skadligt inverkar på en fullkomligt fri utveckling
af sjöfarten på hafvet. Med tillhjelp af de stora
tekniska och naturvetenskapliga upptäckterna kunde
äfven sjöfarten hastigt fortgå på sin utvecklingsbana,
i synnerhet sedan koloniväsendets uppblomstring och
upptäckten af guldfälten i California och Australien,
hvarigenom hela länder och kontinenter liksom med
ett trollslag indrogos i den lifliga samfärdseln på
hafven. Man sökte medel att minska sjöfartens faror,
och man fann dem. Nya, kortare sjövägar upptäcktes,
och sjöförsäkringsväsendet utvecklades betydligt,
hvarigenom de ekonomiska förlusterna vid ett haveri
eller skeppsbrott i vidsträcktare mått förekommos.
Maurys förtjenster om sjöfarten. Ett bevis på hvad en
enskild man kan uträtta för sjöfartens lyftning ger
oss amerikanen Mathew Fontaine Maury (född 1806, död
1873), som från ungdomen gjorde till sitt lefnadsmål
att uttänka medel, hvarigenom fartygen skulle genom
ett noggrant iakttagande och begagnande af vind
och ström kunna förkorta sina färder. Han samlade
bokstafligen tusentals hit hörande uppgifter ur
de mest olika nationers skeppsjurnaler, jemförde
och sammanstälde dem samt började utgifvandet af
vind- och strömkartor äfvensom seglingsanvisningar,
sailing directions, hvari han föreslog nya vägar,
hvilka ock antagits af alla nationers sjöfarande. Alla
sina observationer sammanfattade han i sin berömda
Hafvets fysiska geografi. Maury blef härigenom,
enligt Humboldts omdöme, skaparen af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
