Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskapliga sjöexpeditioner i det nittonde århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våra dagar en stor förändring till mötes. Med de
ryska vapnens eröfringar och kosackposteringarnas
tysta, men säkra framträngande mot öster upptagas på
nytt de gamla handelsvägarna. Genom Middendorff,
bröderna Schlagintweit, Vambéry, Shaw och
andra engelska resande har det dunkel, som så
länge hvilat öfver dessa trakter, till stor del
försvunnit, och det skall säkert ej dröja länge,
förr än österns och vesterns civilisation skola med
en jernväg häröfver räcka hvarandra handen. Hvilken
rik mångfald af odlingsgrader skall ej bli frukten
af detta handtag, och hvilken rörlighet skall ej det
hittills för orörligt ansedda Asien förete redan
för det slägte, som kommer närmast efter oss! För
vårt århundrade helt och hållet ny är Australiens
utforskning. Sedan 1844 Leichhardt från östra kusten
midt igenom kontinenten framträngt till den norra,
ha andra forskare, en Gregory, Stuart, Burke, Mac
Intyre m. fl. genomkorsat honom på olika vägar. De
af dem upptäckta områdena i det inre draga allt mera
till sig utvandringsströmmen och ha i synnerhet för
fårafveln och ullalstringen öppnat de mest vidsträckta
utsigter samt sålunda äfven för verldshandeln fått
en stor betydelse.
Men det är det 19:e seklets vetenskapliga expeditioner
till sjös, som liar i första rummet skola syselsätta
oss, och vi vända oss nu till dem.
Historien om den nyare och nyaste tidens stora
sjöresor vänder sig hufvudsakligen omkring
bemödandena dels att finna en genomfart från
Atlantiska till Stilla hafvet norr om Amerika och
Asien, dels att framtränga till nordpolen. Dessa
försök äro ej nya. Redan i 15:e, 16:e och 17:e seklen
hade berömda sjöfarare sökt en genomfart både i
nordvest och nordost, men i isen mött oöfverstigliga
skrankor. Caboto, Frobisher, Davis, Hudson, Baffin i
vester, Willoughby, Chancelor, Pet, Jackman, Barent,
Hudson i öster, alla hade de efter längre eller
kortare inträngande i polarhafvet måst vända om. Samma
öde drabbade äfven de sjöfarare i 18:e seklet, som,
lockade af den här längre mot norr vikande isgränsen,
utmed Spetsbergen sökte bana sig väg rakt mot norr,
en Phipps, en Tschitschagof. Redan vid 80° 28’ och 80°
37’ hade de här funnit en omedgörlig isbarrier.
Dessa bemödanden återupptogos nu i vårt eget
århundrade och med en eld och kraft, som, långt
ifrån att afkylas eller försvagas af hindren,
tvärt om vuxit med dem. I början nästan uteslutande
riktade på utforskandet af nordvestpassagen, på
hvilket en stor olycka länge höll dem samlade, vände
de sig slutligen med förnyad ifver till planen att
framtränga till nordpolen eller så långt mot honom som
möjligt. Engelsmän, fransmän, amerikaner, svenskar,
tyskar, österrikare, ungrare, alla ser man efter
hvarandra eller samtidigt deltaga i lösningen af den
stora uppgiften, hvilken sålunda blifvit ett för hela
den bildade menskligheten gemensamt företag. Vår
tids vetenskap kan ej förlika sig med den tanken,
att en större del af vår planets yta skall, gömd bakom
förskansningar, förbli oåtkomlig för forskningen. Så
oöfvervinneliga dessa vallar än synas, måste dock
försök göras att bestiga dem. Nordpolsexpeditionerna
kunna också i sjelfva verket liknas vid approcherna,
som från alla sidor utkastas mot en belägrad
fästning. Från Smiths sound vester om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
