Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handelsflottorna förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oöfverträffadt. Englands sjömän äro ensidigt
utbildade. Det har stor brist på teoretiskt bildade
sjökaptener, hvilket antagligen vållar de betydliga
förluster, som så allmänt drabba den engelska
handelsflottan.
Den britiska handelsflottan ger ett godt exempel på
den omhvälfning, som i våra dagar föregår i förhållandet
mellan segel och ånga. Medan enligt Merchant shipping
acts de britiska segelfartygen 1868 räknade ett antal af
36 864 om tillsammans 6 260 000 ton, hade de, som vi af
ofvan stående tabell se, 1873 nedgått till 32 230 med
omkring 5470000 ton eller en minskning af 4 600 fartyg
och nära 800 000 ton. Deremot hade de af ånga framdrifna
fartygens antal under samma tid vuxit från 3 377 med
tillsammans 977 000 ton till 4 595 med tillsammans
1 826 000 ton eller en tillökning af 1118 fartyg med
tillsammans närmare 850 000 ton.
Men det är ej blott i fartygens antal, utan äfven i
deras storlek, som Storbritannien intar det främsta
rummet. Så hade af de 1871 registrerade fartygen
närmare 2 000 en drägtighet af 1 000–1 500 ton,
mer än 200 af l 500–2 500, 7 af 2 500–3 000, 4 af
3 000 och deröfver samt 1 - Great eastern - af mer
än 30 000 tons drägtighet.
Den nordamerikanska handelsflottan, en gång så
nära den engelska i antal och drägtighet, har dock
på den senaste tiden gått betydligt tillbaka. När
kolonierna skilde sig från moderlandet, stodo de
utan fartyg, och i början, då unionen hade fullt upp
att göra med de inre förhållandenas ordnande, kunde
blickarna ej heller sväfva ut öfver oceanen. Men
utvecklingen begynte. Det präktiga läget vid
hafvet, de ojemförliga hamnarna, rikedomen på
förträffligt bygnadsvirke och den angelsachsiska
befolkningens anlag för sjön hade snart till följd,
att stjernbaneret helsades med aktning i verldens
alla hamnar. Två omständigheter bidrogo väsentligt
till den amerikanska handelsflottans uppblomstring:
först de napoleonska krigen, som gjorde, att Europas
kofferdi-fartyg, med undantag af Englands, fingo ligga
obegagnade, hvarigenom Amerikas sjöfart tilltog i
betydenhet, och sedermera Californias förvärfvande
från Mejico. I följd af guldupptäckterna blef San
Francisco en plats för verldshandeln, de amerikanska
handelsfartygen korsade Söderhafvet i alla riktningar
och ökade sig med en otrolig hastighet, så att
Amerikas handelsflotta 1863 egde en drägtighet af
5 126 081 ton. Men sakerna togo snart en motsatt
vändning. Genom kriget mot sydstaterna och de orimligt
höga skyddstullarna, som äro nästan liktydiga med ett
förbudssystem, hade hon 1870 nedgått till 2 549 227 ton,
alltså minskats med mer än hälften, och detta på den
korta tiden af sju år. Af de officiela statistiska
uppgifterna framgår, att före 1862 tontalet af de
amerikanska fartyg, som inlöpte i britiska hamnar, var
dubbelt så stort som de britiska fartygens i Förenta
staternas hamnar. Efter 1868 är deremot tontalet af
britiska fartyg i Förenta staternas hamnar två gånger
de amerikanska fartygens. Skattkammarsekreteraren
Wells upplyser, att omkring 80 procent af Förenta
staternas hela in- och utförsel under år 1870
befordrades i främmande fartyg. Medan kustfarten
öfver allt eljest är öppnad för utländska flaggor,
är hon ännu i dag i Förenta staterna ett inhemskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
