Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indiska handelsstäder - Kinesiska handelsstäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utförselhamnar för kaffe och socker. Alla dessa platser
öfverträffas dock vida i betydenhet af de kinesiska
handelsstäderna.
Kinesiska handelsstäder. Kina har först efter
opiumkriget mot engelsmännen och freden i Nanking
blifvit öppnadt för den stora verldshandeln, och med
Pekings intagande 1860 har ett nytt tidehvarf begynt
för hela östra Asien.
Det ofantliga riket med sina 400 millioner invånare -
omkring en tredjedel af vårt jordklots hela befolkning
- kan nu bli en afsättningsort för den europeiska
industrin. Bland dess hamnar finnas flera af första
rangen, hvilkas förnämsta utförselvaror fortfarande
äro silke och te, som utbytas mot silfver och
opium. Genom samfärdseln med främlingarna väckas nya
behof hos det nyktra, hushållsaktiga och företagsamma
kulturfolket och skapas i europeiska varor nya
motvärden för teet och silket.
Af alla det himmelska rikets hamnar äro i synnerhet
två af vigt för verldshandeln och den europeiske
köpmannen, nämligen Hong-kong och Shangai, medan det
förut så betydande Kanton fått träda i bakgrunden.
Hong-kong, en klippö i Kantonflodens mynning, är
en af Kinas bästa hamnar. Engelsmännen ha här i
Victoria, en plats med 80 000 invånare, skaffat sig
ett östasiatiskt Gibraltar och en hufvudstation för
sin flotta. Hong-kong, länge ett tillhåll och gömställe
för opiumsmugglarna, är i synnerhet hufvudpunkten för
handeln med Kinas södra provinser. Som medtäflare till
Hong-kong uppträder den äfven på en ö i Kantonflodens
mynning belägna portugisiska staden Macao. De båda
hamnarnas förnämsta utförselartiklar äro te och silke,
medan införseln hufvudsakligen utgöres af opium, ris,
bomulls- och yllevaror, tobak och stenkol.
Kinas betydligaste hamn är utan tvifvel Shangai,
beläget vid Vusungflodens mynning och räknande
öfver en million invånare. Här ha engelsmän, tyskar,
fransmän och amerikaner egna stadsdelar, hvarifrån de
beherska det himmelska rikets handel. Stadens läge i
det kinesiska låglandet, en fruktbar och tätt befolkad
landsträcka, jemte de talrika vattenförbindelserna med
nästan alla rikets provinser, har väsentligt bidragit
till hans uppblomstring. Om Shangais storartade handel
kan man göra sig en föreställning, då man hör, att i
dess hamnar ofta ligga på en gång öfver 100 europeiska
och 1000 kinesiska fartyg. Silkesutförseln uppgår
i medeltal till 78 000 balar årligen, hvilka nästan
alla gå till London och derifrån fördelas öfver det
öfriga Europa. Utförseln af te är mycket ojemn och
har, oaktadt den stegrade efterfrågan, minskats i
Shangai, sedan andra hamnar, såsom Amoy, Fu-tsjeu
m. fl., börjat täfla dermed. Utom te och silke äro
endast socker, rabarber, kamfer, kassia och några
apoteksvaror af vigt för utförseln. Bland de införda
varorna står opium från Indien främst. Anda till
1861, då införseln blef fri mot erläggande af tull,
skedde hon endast genom smuggling. Sedan dess komma
årligen till Shangai 35 000 kistor af den förderfliga
varan. Den ofantliga införseln af silfver, som vissa
år uppgår till öfver 50 millioner kronor, visar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
