Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Underhafstelegrafin - Öfverlandslinierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgår från Petit-Mitou vid Brest och hinner land på
andra sidan vid S:t Pierre söder om Newfoundland. En
plan till förening mellan det franska bolaget
(Société du cable transatlantique français) och det
engelsk-amerikanska kompaniet har väl gått om intet,
men åtminstone föranledt, att båda ledningarna nu
drifvas gemensamt, liksom man ytterligare uppgjort
plan till ännu en fransk kabel genom Atlantiska
oceanen mellan Landsend och Halifax. Slutligen
umgås man med planen till ännu en linie, som
skulle sätta Landsend i telegrafförbindelse med
Bermudasöarna och derifrån utgrena sig i två linier,
den ena till New-York, den andra till Antillerna
(S:t Thomas). Större utsigt till framgång har likväl
det redan i verket satta förslaget att från Portugal
nedlägga en kabel till Brasilien. Denna kabel skall
från Cap S:t Vincent gå öfver Madeira och Capverdiska
öarna för att på motsatta sidan sluta vid Cap Santa
Roca. För närvarande är linien till Madeira färdig.
Öfverlandslinierna. Som bekant, låter Shakspeare i
Midsommarnattsdrömmen luftanden Puck, som af Oberon,
sin herre, får i uppdrag att på kortare tid, än
Leviathan skulle tillryggalägga en mil, uppsöka en,
förhexande ört, yttra det djerfva ordet, att han på
fyrtio minuter ville draga en gördel rundt omkring
jorden. Svårligen lär väl den store britiske skalden
härvid haft en aning om, att inom mindre än tretio
årtionden derefter en sådan gördel för tankeutbytet
verkligen skulle dragas rundt omkring jorden. Denna
verklighet framskymtar dock redan i de vidt flygande
förhoppningar, som man i första hälften af förra
århundradet fäste vid magneten. Men med en klarare
insigt af möjligheten till en tankeförbindelse
länderna emellan medelst den elektriska kraften
yttrade den lärde Odier 1773 i ett bref till ett
fruntimmer följande: »det skall kanske roa er att
höra, att jag är syselsatt med vissa försök, som,
om de lyckas, skola göra det möjligt för er att
utan svårighet på mindre än en half timme meddela er
korrespondent i Kina, England eller hvar som helst,
vore det än på flera tusen mils afstånd, allt hvad
ni önskar.»
Kunna vi i dag, hundra år derefter, anse detta mål
så godt som upphunnet, ha vi för ett så storartadt
resultat ej minst att tacka den mödosamt vunna
erfarenhet, man på underhafstelegrafins område samlat,
företrädesvis under det tioåriga arbetet på den
stora atlantiska telegraflinien. Under samma tid
hade likväl arbetet i underhafstelegrafins tjenst
utfört ett betydligt antal andra företag, hvilka,
stälda i förbindelse med motsvarande landlinier,
redan nu bilda ett nästan fullständigt verldsnät
af elektriska telegrafvägar. Den jemförelsevis
största siffran i detta afseende företer England,
och helt naturligt, då det som östat för sin beröring
med andra länder företrädesvis är hänvisadt till
underhafsledningar. Ensamt Kanalen är nu genomdragen
af sju kablar, som ansluta sig till det franska
telegrafnätet. Sex trådar genomkorsa Nordsjön i
och för förbindelsen med Belgien och Nederländerna,
medan fem besörja förbindelsen med Irland och ansluta
sig till de atlantiska ledningarna. Åt öster har
Storbritannien utsträckt sina telegrafförbindelser
ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
