- Project Runeberg -  Upplands fornminnesförenings tidskrift / XXIV /
175

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Wermbdö Domboock. 175

processer o. dyl. Invändningen är nog berättigad, men
domböckerna innehålla ju också åtskilligt annat, och den
uppmärksamme läsaren torde nog kunna läsa ett och annat mellan raderna
och genom sammanställningar med hvad han vet från andra källor
kunna feilda sig en föreställning om hvarjehanda egendomligheter
i gångna tider.

Tänka vi nu särskildt på den bild af .skärgårdsfolkets lif, som
framträder i de härofvan tryckta domböckerna, så synes den
åtminstone i sina huvuddrag vara densamma, som i den dag i dag är.
Densamma och dock icke densamma, ty mycket måste ju under
seklernas lopp hafva undergått förändring. Då, liksom nu, lefde
skärgårdsfolket af sitt jordbruk, sin boskapsskötsel, sitt fiske och
sin sjöfart. Jordbruket, som på de större öarna (åtminstone på
Värmdö) kan vara tämligen gifvande, blir af mindre betydelse, ju
längre man kommer ut .åt hafvet. Men i samma mån jordbruket
blir mindre gifvande i följd af markens oländiga beskaffenhet och
längst ut i skären ofta måste inskränka sig till en liten
potatistäppa, i samma mån blir fisket och sjöfarten den viktigaste
näringsgrenen. Vistelsen på hafvet alstrar ett sjövant, vaket och kraftigt
folk. Domböckerna torde ock i sin mån visa en bild af det folk,
»som våra bördor bar långt före våra dar». Den, som i likhet
med utgifvaren lärt känna och älska vår skärgårdsnatur med dess
leende ’stränder och slingrande sund, dess kala klippor och
blånande fjärdar, han har säkert ej ogärna följt mig på en vandring
(om jagl så får kalla det) genom de gamla domböckernas onekligen
något knaggliga mark, om icke af annat intresse, så åtminstone
för de \jälbekanta, ehuru i ålderdomlig dräkt framträdande, ö- och
gårdsnamnens skull, hvilka väcka gamla minnén till lif och kanske
äfven en längtan att än eri gång komma dit ut, »där böljorna
slå emot skären».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:33:11 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfornmi/24/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free