- Project Runeberg -  Upplands fornminnesförenings tidskrift / XXXIII /
24

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

Eugéne. Lewenhaupt,

Son av en i Stockholm bosatt tysk badare inskrevs den
1653 eller 54 där födde Johan Heijsig 1670 som student i
Uppsala, där han snart vann Johannes Schefferus’ bevågenhet och
snart antogs till dennes amanuens. Antagligen på dennes
rekommendation erhöll han 1674 av universitetskansleren M. G.
De la Gardie ett stipendium »in facultate juridica», vilket
han tre år senare fick utbyta mot ett dubbelt för liknande
studier. Kansleren, som snart märkte, att den unge
stipendiaten mer intresserade sig för bibliografiskt-arkeologiska
studier än för juridiken, kallade honom 1680 till vårdare av det
bibliotek, som han, för att anföra C. Annerstedts ord, »med
hela en verklig bokkännares utsökta smak och en ädlings
storslagna likgiltighet för kostnaden samlat i sitt palats i
Stockholm» och som var »ett af de ståtligaste om ej rent af det
största, som vid denna tid befann sig i enskild ägo inom
Sveriges gränser». Alltid mecenat, även under motgångens
dagar, gav den av reduktionen dock så hårt träffade De la
Gardie Heijsig redan följande år. ej blott tjänstledighet utan
ock penningar till underhjälpande av kostnaden för den resa
han 1681—83 företog till England i Erik Sparres sällskap.

Med Olof Rudbeck tyckes Heijsig gjort bekantskap snart
nog efter sin ankomst till Uppsala, ty redan 1671 brevväxlade
de med varandra. Helt naturligt var det ock att desse två
skulle känna sig dragne till varandra. Om Heijsig ock
saknade Rudbecks omfattande snille och okuvliga energi, så var
han dock dennes like i mångsidigt intresse, i glödandé
fosterlandskärlek och oförtruten strävan att göra fosterlandet känt
och ärat. De många avhandlingar han påtänkt eller påbörjat
ej blott i literaturhistorien o. d. utan även i filosofi, filologi,
juridik, naturvetenskap, historia, genealogi, kyrkohistoria m. m.
vittna om hans mångsidiga bildning och livliga intresse.
Bakom allt detta skönjes ock bilden av en man, som främst av
allt sökte att i sin mån arbeta för allt, som enligt hans egna
ord »kunde vara till Sveriges rikes och dess inbyggjares nytta,
heder och förmoner». Den tillgivenhet och beundran han
tidigt lärde sig hysa för Atlanticans författare växte allt
starkare med åren och tog sig ett uppseendeväckande uttryck i
de 1681 — 92 utgivna »Testimonia» rörande Atlantican, av vilka
den av 1685 blev föremål för häftig tvist i akademiska
konsistoriet, där Rudbecks gamla fiender i Antikvitetskollegiet Ha-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:33:15 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfornmi/33/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free