- Project Runeberg -  Upplands fornminnesförenings tidskrift / XXXIII /
132

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ii)

Récerisiöner

särdrag framträda, som utgivaren framhåller i den utredande
inledningen, ofta nog bättre i skisserna. Dessa ha också i stor utsträckning
avbildat^. Såväl dateringarna som de olika ritarnas del i arbetet bevisas
motsägelselöst och med en klar och skarp metod i inledningen. Den
bild vi där få av antikvitetskollegiets verksamhet och arbetsmetoder ger
oss ett ytterst intressant bidrag till kännedomen om vår lärdomshistoria.

För den konsthistoriska forskningen utgör avritningar, som de oftast
kallas, eri av de viktigare källorna då det gäller den kyrkliga arkitekturen.
Många kyrkor ha ju varit underkastade mer och mindre genomgripande
ombyggnader och förändringar under senare tider, t avritningar bevara de
till stpr del sin medeltida form.

Utgivaren synes så gott Som uteslutande ha hållit sig till
utgivandet av handskriften sådan den föreligger med dess fel och egenheter.
Någorf genomgående bearbetning av materiäler föreligger ej, men väl ha,
utöver inledningens allmänna anmärkningar, några smärre korrigeringar
gjorts. Det gäller främst att namnge kyrkor, som i handskriften sakna
påskrift. Detta har åtminstone éj vad identifieringen av I pl 68 med
Morkarlä kyrka utfallit lyckligt. Bilden i fråga ar nämligen en korrekt
avritning av Tuna kyrka i Olands härad, med dess kopplade smala fönster
och tegelornering på östgaveln. Om utgivaren vid detta
identifieringsförsök begagnat sig av litterära källor såsom den nyss nämnda Rhezelius
och Peringskölds Monumenta skulle han märkt, att han här råkat in i
en labyrint av felaktigheter i det Hadörphska manuskriptet. Så är t. ex.
pl. 68 »Höökhufwe» i verkligheten Morkarla, pl. 1 »Skafthammar»
föreställer icke denna kyrka o. s. v. Peringskölds Monumenta innehåller i
sina strödda blad flera möjligheter att kontrollera riktigheten av Hadorphs
oftå tvivelaktiga uppgifter och där Rhezelius behandlar samma kyrkor ge
håns vapenteckningar goda tillfällen till samma sak. Prövningen av
av-ritningars korrekthet måste alltså, även då det gäller namnpåskrifterna
vara grundlig i varje särskilt fall. Att en dylik skett redan nu står
säkerligen för många som ett önskemål, men man kanske vågar hoppas
att utgivaren, som dokumenterat sig som en av våra främste forskare på
detta område, i annat sammanhang tar upp saken till prövning. Man
har nämligen förhoppning om att få flera utgivningsarbeten i samma
utmärkta serie, Arkiv för svensk konst- och kulturhistoria, under
redaktion av den citerade utg. samt Henrik Cornell och Sigurd Erixon.

Gerda Boethius.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfornmi/33/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free